Första Moseboken 41 B2000

1. Två år därefter hade farao en dröm: han stod vid Nilen,

2. och upp ur floden kom sju vackra och feta kor och började beta i strandgräset.

3. Efter dem kom sju andra kor upp ur Nilen, fula och magra, och de ställde sig på stranden bredvid de andra korna.

4. Och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta. Sedan vaknade farao.

5. Men han somnade om och hade en ny dröm. Han såg sju ax komma upp på samma strå, välmatade och fina.

6. Efter dem såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden.

7. Och de tunna axen slukade de sju välmatade och fulla axen. Sedan vaknade farao och förstod att han hade drömt.

8. På morgonen var farao fylld av oro och skickade bud efter alla siarpräster och visa män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men ingen kunde tyda dem åt honom.

9. Då tog förste munskänken till orda: »Nu måste jag påminna om mina försyndelser.

10. En gång hade farao blivit vred på sina tjänare och låtit sätta mig i häkte hos befälhavaren för livgardet, mig och förste bagaren.

11. Där hade vi under samma natt var sin dröm, han och jag, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning.

12. Hos oss hade vi en ung hebré som var slav hos gardesbefälhavaren. Vi berättade våra drömmar för honom, och han tydde dem för oss, varje dröm för sig.

13. Och så som han hade uttytt för oss, så blev det: jag fick tillbaka min ställning och den andre blev upphängd.«

14. Då lät farao skicka efter Josef, och man skyndade sig att hämta honom från fängelset. Josef fick raka sig och byta kläder, och så kom han inför farao.

15. Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, men det finns ingen som kan tyda den. Nu har jag fått veta att du kan tyda de drömmar som du får höra.«

16. Josef svarade farao: »Inte jag! Men Gud skall ge farao ett lyckosamt svar.«

17. Då sade farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på Nilstranden.

18. Upp ur floden kom då sju feta och fina kor och började beta i strandgräset.

19. Efter dem kom sju andra kor upp, så eländiga och fula och magra att jag aldrig sett så fula kor i hela Egypten.

20. Och de magra och fula korna åt upp de sju första, de feta.

21. Men när de hade fått dem i sig märktes det inte på dem, de var lika fula som förut. Så vaknade jag.

22. Sedan drömde jag att jag såg sju ax komma upp på samma strå, fullmatade och fina.

23. Efter dem såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden.

24. Och de tunna axen slukade de sju fulla axen. — Jag har berättat detta för siarprästerna, men ingen kan förklara det för mig.«

25. Josef sade till farao: »Faraos drömmar är en och samma dröm. Gud har talat om för farao vad han tänker göra.

26. De sju feta korna betyder sju år, de sju fulla axen betyder också sju år: det är en och samma dröm.

27. De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, liksom de sju axen som var tunna och svedda av östanvinden. Det skall bli sju hungerår.

28. Det är som jag redan har sagt farao: Gud har visat farao vad han tänker göra.

29. Det skall komma sju år med stort överflöd i hela Egypten.

30. Men efter dem kommer sju hungerår, så svåra att man inte skall minnas något av överflödet som var i Egypten. Hungersnöden kommer att föröda landet,

31. och det skall inte finnas några spår av det överflöd som fanns där, ty den hungersnöd som kommer blir mycket svår.

32. Att farao drömde två gånger betyder att Gud har fattat ett fast beslut och att han snart skall sätta det i verket.

33. Därför bör farao nu se sig om efter en klok och förståndig man att göra till styresman över Egypten.

34. Farao bör gripa in och tillsätta fogdar i landet och kräva in en femtedel av skördarna i Egypten under de sju överflödsåren.

35. Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning.

36. På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden.«Josef styresman över Egypten

37. Farao och hela hans hov fann förslaget gott,

38. och farao sade till sina hovmän: »Finns det någon som äger Guds ande så som han?«

39. Sedan sade han till Josef: »Eftersom Gud har låtit dig få veta allt detta, kan ingen vara så klok och förståndig som du.

40. Du skall förvalta de kungliga egendomarna, och hela mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Tronen skall vara mitt enda företräde framför dig.«

41. Farao sade till Josef: »Härmed gör jag dig till styresman över hela Egypten.«

42. Och farao drog av sig sin sigillring och satte den på Josefs finger, han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en guldkedja om hans hals.

43. Han lät honom åka i den näst förnämsta vagnen, och framför honom ropade man: »Avrek!« Så gjorde farao honom till styresman över hela Egypten.

44. Och farao sade till Josef: »Jag är farao, men utan din befallning skall ingen i hela Egypten lyfta hand eller fot.«

45. Farao gav Josef namnet Safenat Paneach och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. —

46. Josef var 30 år när han stod inför farao, kungen av Egypten. Josef lämnade farao och företog en resa genom hela Egypten.

47. Under de sju överflödsåren gav landet rika skördar,

48. och under dessa sju år av överflöd i Egypten lät Josef samla in alla livsmedel och lagra dem i städerna: i varje stad lagrades de grödor som vuxit på åkrarna runt omkring.

49. Josef lade upp förråd av spannmål i stor mängd, den var som havets sand. Till sist fick man sluta räkna, det gick inte att hålla räkning längre.

50. Innan det första hungeråret kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On.

51. Den förstfödde gav Josef namnet Manasse, »ty«, sade han, »Gud har fått mig att glömma både mina olyckor och min släkt«.

52. Den andre sonen gav han namnet Efraim, »ty«, sade han, »Gud har gett mig livsfrukt i mina vedermödors land«.

53. När de sju överflödsåren i Egypten var förbi

54. började de sju hungeråren, så som Josef hade förutsagt. Alla länder drabbades av hungersnöd, men överallt i Egypten hade man bröd.

55. När man började känna av hungersnöden över hela Egypten och folket ropade till farao efter bröd svarade han: »Gå till Josef och gör som han säger.«

56. Då nu hungersnöden hade drabbat hela landet öppnade Josef alla spannmålsförråden och sålde säd till egypterna, eftersom hungersnöden var svår i Egypten.

57. Och från hela jorden kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, ty det var svår hungersnöd överallt.