Support Us

1. När två hela år hade gått [sedan munskänken blivit återinsatt i sin tjänst] hade farao en dröm. Han drömde att han stod vid floden [Nilen].

2. Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta och de åt av sjögräset.

3. Sju andra kor kom upp efter dem från floden, de var klena och utmärglade och stod bredvid de andra korna på flodstranden.

4. De klena och utmärglade korna åt upp de välgödda och feta korna. Sedan vaknade farao.

5. Han sov och drömde en andra gång. Se, sju stjälkar med säd sköt upp, frodiga och välmatade.

6. Efter dem kom sju stjälkar som var tunna och tomma, pinade av östanvinden och sprang efter dem.

7. De sju tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade. Farao vaknade och förstod att det var en dröm. [Det var en skrämmande dröm.]

8. På morgonen var han orolig i sitt inre och sände efter och kallade på Egyptens spåmän (skrivare, från ordet för penna) och alla visa män. Farao berättade sin dröm men det fanns ingen som kunde uttyda den för farao.Josef tyder faraos drömmar

9. [Förmannen till munskänkarna hörde om drömmarna och kom ihåg Josef.] Då talade förmannen för munskänkarna till farao och sa: ”Jag kommer ihåg min försummelse idag,

10. farao var vred på sin tjänare och satte mig i fängelse i generalens hus, chefen över livvakten, mig och förmannen för bagarna.

11. Vi båda drömde en dröm samma natt, men drömmarna hade olika betydelser.

12. Med oss var en ung man, en hebré, tjänare hos chefen över livvakten. När vi berättade för honom om våra drömmar, tydde han dem och berättade för var och en av oss uttydningen.

13. Det skedde precis som han sagt till oss – jag blev återinsatt i mitt ämbete (ställning) [av farao, se 1 Mos 40:13], men den andre [bagaren] blev upphängd [på trä, se 1 Mos 40:19].”

14. Då skickade farao efter och kallade på Josef och de skyndade sig att hämta honom från fängelsehålan. Han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao.

15. Farao sa till Josef: ”Jag har drömt en dröm och det finns ingen som kan uttyda den för mig. Jag har hört sägas om dig att när du hör en dröm kan du uttyda den.”

16. Josef svarade farao och sa: ”Det är inte i min egen kraft, men Gud ska ge farao ett fridsamt (shalom) svar (ett lugnande svar).”

17. Farao talade till Josef: ______ ”I min dröm stod jag på stranden till floden [Nilen].

18. Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta och de åt av sjögräset.

19. Sju andra kor kom upp efter dem, de var klena och utmärglade, något så anskrämligt har jag aldrig sett i Egyptens land.

20. De klena och utmärglade korna åt upp de sju första välgödda och feta korna.

21. När de hade ätit upp dem kunde man inte förstå att de hade ätit dem, de var fortfarande lika klena och utmärglade som från början. Sedan vaknade jag.

22. Jag såg i min dröm sju stjälkar med säd skjuta upp, frodiga och välmatade.

23. Och se, sju stjälkar som var tunna och tomma och pinade av östanvinden sprang efter dem.

24. De tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade stjälkarna. ______ Jag berättade för mina spåmän (skrivare, från ordet för penna) men det var ingen som kunde ge mig en förklaring.”

25. Josef sa till farao: ”Faraos dröm är en. [De två drömmarna hör ihop.] Gud (Elohim) har berättat [uppenbarat profetiskt] för farao vad han ska göra.

26. De sju välgödda och feta korna är sju år och de sju frodiga och välmatade stjälkarna är sju år. Drömmen är en (och densamma).

27. De sju klena och utmärglade korna som kom upp efter dem är sju år och även de sju stjälkarna som var tunna och tomma och pinade av östanvinden, det är sju år av hungersnöd.

28. Detta är de ting jag talar med farao om, det som Gud är på gång att göra har han visat för farao.

29. Se, det kommer sju år som ska ge riklig (god, överflödande) avkastning i Egyptens land.

30. Efter dem ska det komma sju år av hungersnöd och överflödet ska glömmas bort i Egyptens land och hungersnöden ska (istället) förtära landet.

31. På grund av hungersnöden som kommer efter, ska man inte komma ihåg (ordagrant inte veta om) överflödet, eftersom hungersnöden ska bli så fruktansvärd.

32. Av den anledningen fick farao två drömmar, eftersom dessa ting är fastställda (beslutade) av Gud (Elohim) och Gud ska snart låta det ske.”

33. [Josef fortsatte:] ”Därför bör farao nu utse en förståndig och vis person och sätta honom över Egyptens land.

34. Låt farao göra detta och låt honom utse tillsyningsmän över landet. Samla in en femtedel [spara 20%] från Egyptens land under de sju överflödande åren (då det blir stora skördar).

35. Låt dem samla all mat som skördas under de överflödande åren som kommer och lagra upp säden i faraos hand [i faraos lador] till mat i städerna och låt dem bevara (ta väl hand om) den.

36. Maten ska lagras i landet för de sju åren av hungersnöd, som ska komma i Egyptens land, så att landet inte går under genom hungersnöden.”

37. Detta (förslag) syntes gott i faraos ögon och i hans tjänares ögon.

38. Farao sa till sina tjänare: ”Kan vi finna en man som denna, en man som har Guds (Elohims) Ande i sig?”

39. Farao sa till Josef: ”Eftersom Gud (Elohim) har visat dig allt detta, finns det ingen lika förståndig och vis person som du.

40. Du ska råda över mitt hus och i enlighet med dina ord ska allt mitt folk regeras, bara tronen ska vara större än du.” [Josef blir befordrad till den högste ämbetsmannen i Egypten, bara farao själv är högre i rang. Ordagrant: ”din mun ska allt mitt folk kyssa”, jmf. Ps 2:11-12.]Josef blir satt över hela Egyptens land

41. Vidare sa farao till Josef: ”Se jag har satt dig över hela Egyptens land.”

42. Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla dräkter av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel, nu får han en ny. Istället för fängelsets järnkedjor (Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!]

43. Han lät honom åka i den andra vagnen (vagnen bakom faraos egen vagn) som han hade och de ropade framför honom: ”Avrech [knäböj]!” Och han satte honom över hela Egyptens land. [Ordet avrech är troligtvis ett egyptiskt ord som är en uppmaning att böja knä, ett sätt att visa respekt som i Egypten främst gällde vördnad för gudarna. Farao betraktades som en gud och genom att visa samma respekt för Josef upphöjs även han till en gudomlig status.]

44. Farao sa till Josef: ”Jag är farao och utan din tillåtelse ska ingen man lyfta upp sin hand eller sin fot i hela Egyptens land.”

45. Farao gav Josef namnet Zafenat-Panea [som betyder ”uppenbarare av hemligheter”], och till hustru gav han honom prästen Potiferas dotter Asenat från On. Och Josef vandrade ut över Egyptens land. [Potiferas är en längre form av namnet Potifar. De tidigaste rabbinska traditionerna (Rashi, Rashbam och Alshish) säger att det var samma Potifar (1 Mos 39:4, 20) som fängslade Josef.]

46. Josef var 30 år gammal när han stod inför farao, kungen i Egypten. Josef gick ut från faraos ansikte och vandrade runt i [inspekterade] hela Egyptens land. [Det finns flera paralleller mellan Josef och Jesus. Josef fick en brud samtidigt som han fortfarande var förkastad av sina egna bröder. Den kristna kyrkan har sedan slutet på Apostlagärningarnas tid bestått mest av hedningar, se Rom 11:25. Jesus var också 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23]

47. Under de sju överflödande åren gav marken sin gröda i stora mängder.

48. Han samlade upp all mat under de sju åren som var i Egyptens land och lagrade maten i städerna [nära där människorna bodde]. Markens mat som fanns runtomkring varje stad samlade han [strategiskt] in i den staden.

49. Josef lagrade säd som havets sand, enorma mängder, tills det inte längre var möjligt att hålla räkning på (bokföra) allting för det var så stora mängder (bokstavligt utan siffror, omöjligt att räkna). [En del språkvetare tror att Josef uppfann det första alfabetet i syfte att förenkla bokföring över alla grödor som skulle förvaras. Fram till den här tiden användes skriftspråk i form av hieroglyfer, vilket Josef säkerligen fick lära sig när han togs i tjänst hos farao. Men om det är så att Josef istället uppfann alfabetet så var det detta som Mose fick lära sig under sina år i faraos palats så att han sedan hade ett skriftspråk med alfabetets bokstäver när han under ökenvandringen skrev ner de fem Moseböckerna.]

50. Till Josef föddes två söner innan hungeråren kom, som Asenat dotter till Potifera prästen i On, födde åt honom.

51. Josef gav sin förstfödda namnet Manasse, för Gud har fått mig att glömma min träldom och min fars hus. [Namnet Manasse betyder ”få att glömma”.]

52. Den andra gav han namnet Efraim, för Gud har gjort mig fruktsam i mina bedrövelsers land. [Namnet Efraim betyder ”dubbel frukt”.] [Guds ordning är först Manasse, sedan Efraim. Först måste vi ”glömma” och komma över det som varit, förräderiet, de falska anklagelserna, fängelset och det orättfärdiga behandlandet innan vi kan bära frukt. Istället för att söka hämnd, måste vi förlåta våra bröder och föda ”Manasse”, se Fil 4:8.]

53. De sju överflödande åren som var i Egyptens land tog slut,

54. och de sju hungeråren började, precis som Josef hade sagt. Det var hungersnöd i alla länder (runt hela Medelhavet och även söderut i Afrika) men i Egypten fanns det bröd.

55. När hela Egypten svalt, ropade folket till farao efter bröd, och farao sa till alla egyptier: ”Gå till Josef och det han säger till er, gör det.”

56. Hungersnöden var över hela jorden. Men Josef öppnade upp alla förrådshus och sålde till egyptierna. Hungersnöden var svår i Egyptens land.

57. Alla länder kom till Egypten, till Josef, för att köpa säd eftersom hungersnöden var svår i hela världen.