Första Moseboken 42 SKB
1. När nu Jakob såg (förstod) att det [faktiskt] fanns säd i Egypten sa Jakob till sina söner: ”Varför ser ni på varandra?” [Trots att Jakob var på väg att bli blind, se 1 Mos 48:8, hade han en klarhet att se vad som skulle göras. Brödernas oförmåga att se och agera står i skarp kontrast med Josef som både förutsåg hungersnöden och förberedde.]
2. Han sa: ”Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte dö [av hungersnöd].”
3. Josefs tio [halv-]bröder gick då ner för att köpa säd från Egypten.
4. Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sa (tänkte för sig själv): ”Tänk om någon olycka ska drabba honom.” [Benjamin och Josef var helbröder – Rakel var deras mor.]
5. Israels söner kom bland alla de andra som kom [den 8-10 dagars långa resan ner till Egypten] för att handla, för hungersnöden var stor i Kanaans land. [Josef kom som 17-åring till Egypten. Vid 30 års ålder blev han befordrad, och nu 9 år senare kommer hans bröder för att köpa säd av honom – 22 år sedan de sålde honom som slav. Den första drömmen som Josef haft går nu i uppfyllelse, se 1 Mos 37:5-8 – nästan. När de böjde sig för honom räknar han dem; de var tio, inte elva. Var är den elfte?]
6. Josef var guvernör över landet, det var han som skötte försäljningen till alla människor i landet. Josefs bröder [tio av dem, se vers 3] kom och bugade inför honom med sina ansikten mot marken.
7. Josef såg sina bröder och kände igen dem, men gjorde sig själv oigenkännlig för dem och talade hårt (med myndig röst) till dem och han sa till dem: ”Varifrån kommer ni?” och de svarade: ”Från Kanaans land för att köpa mat.”
8. Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom.
9. Josef kom ihåg drömmarna som han hade drömt om dem [1 Mos 37:5-11] och sa till dem: ”Ni är spioner som kommer för att se landets nakenhet (var svagheterna finns).”
10. De sa till honom: ”Nej min herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat.
11. Vi är alla en mans söner, vi är ärliga män, dina tjänare är inte några spioner.”
12. Han sa till dem: ”Nej, för att se landets nakenhet (var svagheterna finns) har ni kommit.”
13. De sa: ”Vi dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre.”
14. Josef sa till dem: ”Det är det jag talade till er när jag sade: ’ni är spioner.’
15. Genom detta ska ni prövas, så sant farao lever, ni ska inte gå härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
16. Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er. Annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner.”
17. Han satte dem alla tillsammans i förvar i tre dagar.
18. På tredje dagen sa Josef till dem: ”Gör detta så får ni leva, för jag fruktar (vördar) Gud (Elohim),
19. om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men gå ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus,
20. och ta med er yngste bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö.” De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
21. [Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sa: ”Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss.”
22. Ruben svarade dem och sa: ”Talade jag inte till er och sa att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod”
23. De visste inte att Josef förstod dem, för tolken var emellan dem.
24. [Josef blev djupt rörd av vad han hörde.] Han vände sig ifrån dem och grät. Han återvände till dem och talade till dem och tog Simon från dem och band honom inför deras ögon. [Simon betyder ”den som hör”. Josef prövar sina bröder om de skulle överge Simon, på samma sätt som de övergav honom. Simon var känd för sin hårdhet, se 1 Mos 34:25; 49:5-7. Kanske var det han som var den drivande bakom hur bröderna behandlade Josef 20 år tidigare.]
25. Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras kärl med säd och ge tillbaka varje mans pengar i hans säck och ge dem matsäck för resan, och så gjordes för dem.
26. De lastade sina åsnor med sin säd och reste därifrån.
27. När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
28. Han sa till sina bröder: ”Mina egna pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min egen säck.” De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sa: ”Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?”Bröderna kommer tillbaka till Jakob
29. De kom tillbaka till sin far Jakob, i Kanaans land, och berättade för honom allt som hade hänt dem och sa:
30. ”Mannen, herren i landet, talade hårt (med myndig röst) till oss och tog oss för att vilja spionera på landet.
31. Vi sa till honom: Vi är ärliga män, vi är inte spioner.
32. Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land.
33. Mannen, herren i landet sa till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
34. Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet.”
35. När de tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. När de och deras far såg penningpungarna blev de rädda.
36. Jakob, deras far, sa till dem: ”Ni har berövat mig på mina barn. Josef finns inte och Simon finns inte och nu vill ni ta bort Benjamin. Över mig har allt detta kommit (allt detta har drabbat mig).”
37. Ruben talade till sin far och sa: ”Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig.” [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder ”två av mina söner”.]
38. Jakob svarade: ”Min son [Benjamin] ska inte gå ner med dig, för hans bror är död och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni går, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).” [Josef och Benjamin är Rakels enda söner som hon födde åt Jakob. Eftersom Rakel var hans första kärlek, se 1 Mos 29:18, är dessa två söner extra viktiga för honom. Hon dog dessutom i barnsäng när Benjamin föddes.]