Första Moseboken 44 SFB15

1. Därefter befallde Josef sin husförvaltare: ”Fyll männens säckar med säd så mycket de rymmer, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck.

2. Och min bägare, silverbägaren, ska du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna för hans säd.” Han gjorde som Josef hade sagt.

3. På morgonen när det blev ljust sändes männen i väg med sina åsnor.

4. Men de hade inte kommit långt utanför staden när Josef sade till sin husförvaltare: ”Sätt efter männen! När du hinner upp dem ska du säga till dem: Varför har ni lönat gott med ont?

5. Det är ju den här som min herre dricker ur och som han brukar spå med. Det är en ond gärning ni har gjort.”

6. När han kom ifatt dem sade han dessa ord till dem.

7. Då svarade de honom: ”Varför talar min herre så? Dina tjänare skulle aldrig kunna göra något sådant!

8. Pengarna vi fann överst i våra säckar har vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld ur din herres hus?

9. Den av dina tjänare som har bägaren ska dö, och vi andra ska bli min herres slavar.”

10. Han svarade: ”Ja, det ska bli som ni har sagt. Den som bägaren finns hos ska bli min slav. Men ni andra är utan skuld.”

11. Var och en skyndade sig att lyfta ner sin säck på marken och öppnade den.

12. Han sökte först hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck.

13. Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och vände tillbaka till staden.

14. Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och föll ner till jorden för honom.

15. Då sade Josef till dem: ”Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?”

16. Juda svarade: ”Vad ska vi säga till min herre? Hur ska vi tala och hur ska vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra.”

17. Men Josef sade: ”Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos ska bli min slav. Men ni andra kan resa hem till er far i frid.” Juda vädjar för Benjamin

18. Då steg Juda fram till honom och sade: ”Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte arg på din tjänare, för du är som farao.

19. Min herre frågade sina tjänare och sade: Har ni en far eller någon mer bror?

20. Vi svarade min herre: Vi har en gammal far och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och som fortfarande är ung. Men en bror till honom är död, så han är den ende som är kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.

21. Då sade du till dina tjänare: Ta ner honom hit till mig så att jag får se honom med egna ögon.

22. Och vi svarade min herre: Pojken kan inte lämna sin far, han skulle dö om han lämnade honom.

23. Men du sade till dina tjänare: Om inte er yngste bror följer med er hit så får ni inte komma inför mitt ansikte.

24. När vi kommit hem till din tjänare, min far, berättade vi för honom vad min herre hade sagt.

25. Och när vår far sade: Res tillbaka och köp oss lite säd,

26. svarade vi: Vi kan inte resa dit ner. Bara på det villkoret att vår yngste bror följer med oss kan vi resa. Vi får inte komma inför mannens ansikte om inte vår yngste bror är med.

27. Men din tjänare, min far, sade till oss: Ni vet själva att min hustru födde mig två söner.

28. En gick bort ifrån mig, och jag sade: Han är säkert ihjälriven. Och jag har inte sett honom sedan dess.

29. Om ni tar ifrån mig den här också och det händer honom en olycka, så skickar ni ner mina grå hår med sorg i dödsriket.

30. Så om jag kommer hem till din tjänare, min far, utan pojken som vår fars hjärta är så fäst vid,

31. då blir det hans död när han ser att pojken inte är med. Dina tjänare skulle då skicka ner din tjänares, vår fars, grå hår med sorg i dödsriket.

32. Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken, och jag har sagt att om jag inte har med honom hem igen ska jag vara en syndare inför min far i alla mina dagar.

33. Låt därför din tjänare stanna här hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom resa hem med sina bröder.

34. Hur skulle jag kunna resa hem till min far utan att ha pojken med mig? Jag klarar inte att se den sorg som då skulle drabba min far.”