Första Moseboken 49 SFB15

1. Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar.

2. Samla er och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er far!

3. Ruben, du är min förstfödde, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.

4. Du sjuder över som vatten, du ska inte bli den främste, för du besteg din fars bädd, då vanhelgade du den. Han besteg min säng!

5. Simeon och Levi är bröder, våldet är deras vapen.

6. Min själ ska inte ta del i deras råd, min själ ska inte umgås med dem, för de dödade män i sin vrede och stympade oxar i sitt övermod.

7. Förbannad är deras vrede som är så våldsam och deras grymhet som är så stor! Jag ska dela upp dem i Jakob och skingra dem i Israel.

8. Juda, dig ska dina bröder prisa. Din hand ska gripa dina fienders nacke, din fars söner ska buga sig för dig.

9. Ett ungt lejon är Juda. Du reser dig från rivet byte, min son. Han böjer sig, han lägger sig som ett lejon, som en lejonhona – vem vågar väcka honom?

10. Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken lyder honom.

11. Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.

12. Hans ögon är dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.

13. Sebulon ska bo vid havets strand och bli en hamn för skepp. Sin sida ska han vända mot Sidon.

14. Isaskar är en stark åsna som ligger i ro i sitt hägn.

15. Han såg att viloplatsen var god och landet ljuvligt. Då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig slav.

16. Dan ska skaffa rätt åt sitt folk som en av Israels stammar.

17. Dan ska vara en orm på vägen, en huggorm på stigen som biter hästen i foten så att ryttaren faller baklänges.

18. Herre, jag väntar på din frälsning!

19. Gad ska trängas av skaror och själv tränga dem in på hälarna.

20. Från Asher kommer utsökta rätter, han ska bjuda på kungliga läckerheter.

21. Naftali är en frisläppt hind som talar vackra ord.

22. Josef är ett ungt fruktträd, ett ungt fruktträd vid källan. Grenarna når upp över muren.

23. Bågskyttar oroar honom, de skjuter mot honom och ansätter honom.

24. Men hans båge förblir fast och hans händer och armar spänstiga genom Jakobs Mäktige, genom Herden, Israels Klippa,

25. genom din fars Gud som ska hjälpa dig, genom den Allsmäktige som ska välsigna dig med välsignelser från himlen därovan, välsignelser från djupet som ruvar där nere, välsignelser från bröst och moderliv.

26. Din fars välsignelser når högt, högre än mina fäders välsignelser, till de eviga höjdernas härlighet. De ska vara över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland sina bröder.

27. Benjamin är en glupsk varg. På morgonen äter han sitt rov, på kvällen fördelar han bytet.”

28. Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse. Jakob dör

29. Sedan befallde han dem och sade: ”Jag ska nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark,

30. i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land, den som Abraham köpte till gravplats av hetiten Efron.

31. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea,

32. i grottan på marken som köptes av hetiterna.”

33. När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.