Habackuk 1 SFB98

1. Den profetia som profeten Habackuk skådade. Profetens klagan över folkets ondska

2. Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp, utan att du hör, ropa högt till dig över våld, utan att du räddar?

3. Varför låter du mig se ondska, och hur kan du själv se på sådant elände? Fördärv och våld är inför mig, split och kiv uppstår.

4. Därför blir lagen utan kraft, och rätten kommer aldrig fram. Den ogudaktige omringar den rättfärdige och rätten blir förvrängd.Herrens svar

5. Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda! Häpna, ja, häpna! Ty en gärning utför jag i era dagar, som ni inte kommer att tro när man berättar den.

6. Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna, det vilda och snabba folket, som drar ut vida omkring på jorden för att ta i besittning boplatser som inte är deras.

7. De är fruktansvärda och hemska, de avgör själva vad som är lag och rätt.

8. Deras hästar är snabbare än leoparder och vildare än vargar om aftonen. Deras ryttare spränger fram, de kommer fjärran ifrån. De flyger i väg likt örnen, som störtar sig över sitt rov.

9. Alla kommer de för att utöva våld, stridslystna rycker de fram och samlar fångar som sand.

10. De gör kungar till åtlöje, furstar hånar de. De hånskrattar åt alla befästningar, de kastar upp jordvallar och intar dem.

11. Så drar de vidare som vinden, de fortsätter framåt och ådrar sig skuld. Deras egen styrka är deras gud.Frågor om Guds rättfärdighet

12. Har inte du, Herre, alltid varit till, du min Gud, min Helige? Vi skall inte dö! Herre, till en dom har du satt dem, till en tillrättavisning har du berett dem, du vår klippa.

13. Dina ögon är för rena för att se på det onda. Du som inte står ut med att se någon orätt, hur kan du då se på de trolösa och tiga när den ogudaktige slukar den som är mer rättfärdig än han?

14. Du gör människorna lika fiskarna i havet, lika kräldjuren som inte har någon herre.

15. De drar upp dem alla med sin krok och fångar dem i sitt nät. De samlar dem i sitt garn, därför jublar de och är glada.

16. Därför offrar de åt sitt nät och tänder rökelse åt sitt garn. Genom dem blir deras andel fet och deras mat välsmakande.

17. Men skall de då få vittja sitt nät och ständigt dräpa folken utan förskoning?