Habackuk 3 SKB

1. En bön (som sjungs – hebr. tefilah) av profeten Habackuk, till ”shigjonot” [en melodi – kanske med flera tvära kast]. [Det hebreiska ordet shigjonot (plural av shiggaion) används bara här och i Ps 7:1. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se Ords 20:1; Ps 119:10. Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för Habackuks bön och Davids psalm. I så fall ska musiken musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast.] ______

2. Herre (Jahve), jag har hört talas om dig, jag vördar (står i beundran, fruktar) [dig] – Herre (Jahve) ditt verk (arbetet) mitt i åren – återuppliva (ge liv), mitt i åren gör det känt (intim kunskap), i vreden kom ihåg barmhärtighet. [Av hela kapitlet är det bara denna första vers som är en bön till Gud att göra något, resterande verser beskriver Guds storhet och hur han har verkat. Bönen är dock inte en nostalgisk önskan att gå tillbaka till det som har varit – det bästa ligger framför! Att frasen ”mitt i åren” (hebr. beqerev shanim) upprepas här är hebreiskans sätt att förstärka. Det kan vara ett uttryck för att Herren inte ska vänta till en bestämd tid, utan tidigare eller plötsligt utföra sitt arbete, se Hab 2:3. Det finns även en tolkning inom judendomen att Messias ska komma mitt i åren. Jorden förväntas existera i sitt nuvarande skick i 7 000 år, eftersom skapelseveckan är 7 dagar, och en dag är som tusen år, se Ps 90:4. Mitt i åren kan vara år 3 500 eller uppdelat på 4 + 3 (skapelsens och Gudomens grundtal) vilket är 4 000 år. Det är intressant att detta faktiskt är i trakterna av när Jesus (den utlovade Messias som GT profeterar om) kom till jorden. Den moderna hebreiska kalendern, som skapades på 1200-talet av rabbinen Maimonides, utgår från att skapelsen skedde 7 oktober 3761 f.Kr. (Det är dock flera antaganden i Maimonides beräkningar där vi inte kan veta exakt när skapelsen skedde.) I den gregorianska kalendern motsvaras t.ex. år 2021-2022 av år 5782 i den hebreiska kalendern.]

3. Gud (Eloha) [singular för Elohim – den ende Guden] kommer från Teman [öster om Israel – där solen går upp; dvs. en ny dag/tid] och den Helige från berget Paran [på Sinaihalvön; språket speglar uppenbarelsen på Sinai berg, se 5 Mos 33:2]. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Hans härlighet täcker himlarna och jorden är full av hans lovprisning.

4. Ett sken som ljuset blev synligt, strålar gick ut från hans hand, där var hans kraft gömd.

5. Framför honom går pesten, brinnande ljungeldar går fram vid hans fötter.

6. Han står och jorden skakar, en blick och hednafolken darrar och de eviga bergen slås i bitar, de urgamla höjderna böjer sig. Hans vägar är eviga.

7. Jag ser Koshans tält under hemsökelse, förhängena i Midjans land fladdrar.

8. Herre (Jahve) är din vrede (vänd) mot floder? Är din ilska upptänd mot floderna eller din vrede mot havet? Eftersom du rider på dina hästar, dina vagnar med frälsning (räddning)?

9. Din båge är helt naken, ederna är dina ords stav. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Du klyver jorden med floder.

10. Bergen har sett dig och de skälver, stormar av vatten dränker (flödar över så att vattnet täcker allting), djupen ger sin röst (talar) och lyfter upp sina händer högt (i en gest av att ge upp).

11. Solen och månen står stilla i sina boningar, vid ljuset av dina pilar när de far fram, som strålglansen av dina skinande spjut.

12. Du marscherar genom världen i harm, du tröskar hednafolken i vrede.

13. Du har kommit för att befria ditt folk, för att befria dina smorda. Du krossar husets ledare (ordagrant huvudet) hos de onda, du avtäcker från grunden ända upp till nacken (du blottlägger hela den ondes hus). Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

14. Du har genomborrat huvudet på hans hövding (by, landsbygdsfolk – hebr. perez) [ovanligt ord], med hans egen stav (folkstam – hebr. mateh), han som har kommit som en virvelvind för att förskingra mig, vars glädje är att förtära de fattiga i hemlighet.

15. Du har trampat havet med dina hästar, skummet (det bubbliga, virvlandet) av mäktiga vatten.

16. Jag hör [Gud tala, se vers 2], och min kropp skakar (jag blir illamående), mina läppar darrar vid ljudet, mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism) och jag skakar där jag står. Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. nuach; snarlikt Noas namn, se även 1 Mos 8:4) på olyckans dag när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar. [Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se 5 Mos 8:3; Fil 3:7-8.]

17. För även om fikonträdet inte blommar (knoppas) och vinrankan inte ger frukt, om olivträdets skörd slår fel (ljuger) och fälten inte ger mat, om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [2 Kor 4:8-9],

18. så vill jag ändå jubla (triumfera; hoppa av glädje) i Herren (Jahve), jag vill fröjdas (glädja mig) i min frälsnings Gud (Elohim)! [Luk 1:47] [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att ”cirkla runt”, dvs. att dansa i glädje och fröjd.]

19. Herren min Gud (Jahve Adonaj) är min styrka [Ps 27:1] och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna], och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34] ______ Till (för) ledaren med stränginstrument. [Ledaren (hebr. natsach) beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren. Avslutningen liknar många av inledningarna till psalmerna, se t.ex. Ps 4:1; 6:1; 54:1. Att den kommer efter psalmen (till skillnad från Psaltaren) beror troligtvis på det kiastiska mönstret, och att den hör ihop med bokens inledande fras, se Hab 1:1.]