Hebreerbrevet 5 SFB98

1. En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder.

2. Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag

3. och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

4. Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.

5. Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: "Du är min Son, jag har i dag fött dig".

6. Han säger också på ett annat ställe: "Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek".

7. Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

8. Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.

9. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom,

10. och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek. Varning för förhärdelse

11. Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.

12. Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda.

13. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn.

14. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.