Hebreerbrevet 6 SFB98

1. Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud,

2. med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.

3. Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter.

4. Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande

5. och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter

6. men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.

7. Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud.

8. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.

9. Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om det bästa, vad som hör till er frälsning, fastän vi talar på detta sätt.

10. Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga.

11. Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet,

12. så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet. Guds löfte står fast

13. När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid.

14. Han sade: "Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig".

15. Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat.

16. Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar.

17. Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed.

18. Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger.

19. I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten,

20. dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.