Hebreerbrevet 7 SKB

1. För denne Melkisedek kung i Salem [kortare namnform av Jerusalem, se Ps 76:3], präst åt Gud den Högste, den som mötte Abraham på hans väg tillbaka efter segern över kungarna och välsignade honom,

2. den som Abraham gav tionde av allt [segerbyte], först och främst, som hans namn betyder är han ”rättfärdighetens kung”, han är även Salems kung, det vill säga ”fridens kung”,

3. utan far, utan mor, utan släktregister, hans dagar har ingen början, hans liv har inget slut: han är som Guds Son, och förblir präst för evigt.

4. Se hur stor han är, om till och med vår stamfar Abraham gav honom tionde av sitt bästa byte.

5. De av Levis söner (ättlingar) som blir präster har ett bud enligt lagen [gr. nomos – Torah, Moseböckerna] att få tionde av folket [4 Mos 18:21-32], alltså av sina bröder [judiska landsmän], trots att de också härstammar från Abraham.

6. Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, fick tionde av Abraham och välsignade honom som hade fått löftena. [På samma sätt behöver inte Jesus vara från Levi stam.]

7. Ingen kan förneka att det är den lägre [Abraham] som blir välsignad av den högre [Melkisedek, som i sin tur är en förebild till Jesus].

8. I ena fallet är det dödliga människor [levitiska präster, vers 5] som får tionde, i det andra är det en som har fått vittnesbördet att han lever.

9. Man kan säga att även Levi, som tar emot tionde, själv har gett tionde genom Abraham,

10. eftersom han fanns till som ofödd i sin förfaders kropp när Melkisedek mötte honom.Ett evigt prästerskap

11. Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?

12. För om prästtjänsten ändras (får en ny ordning) måste lagen [instruktionerna vad det gäller prästtjänsten] också ändras.

13. Han som det talas om hör till en annan stam, och från den stammen har ingen gjort tjänst vid altaret.

14. Det är tydligt att vår Herre har kommit ur Juda stam, och Mose har inget sagt om präster från den stammen. [Jesus kommer från Juda stam, se Matt 1:2; Luk 3:33. När Jakob välsignar och profeterar över sina söner i 1 Mos 49 ges fler detaljer kring varför Juda räknas som den förstfödde. Förstfödslorätten togs från Ruben eftersom han låg med sin fars bihustru. Den gick förbi Simeon och Levi på grund av deras grymhet när de mördade en hel by efter att Dina hade våldtagits. Därför blev Juda räknad som förstfödd. En strof i välsignelsen från vers 10 pekar tydligt på Jesus: ”Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.”]

15. Ännu tydligare blir det när det uppstår en annan präst som Melkisedek,

16. en som inte har blivit präst genom lagbud om härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv.

17. Han får nämligen vittnesbördet: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. [Ps 110:4, detta är tredje gången samma passage citeras, se Heb 5:6; 6:20.]

18. Så åsidosätts ett tidigare bud eftersom det var svagt och kraftlöst –

19. för lagen [Torah] åstadkom aldrig något fullkomligt – och ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud.

20. Dessutom kom det inte utan ed. De andra blev präster utan ed,

21. men Jesus har blivit det genom en ed av den som sa till honom: Herren har gett sin ed och ska inte ångra sig: Du är präst för evigt. [Ps 110:4]

22. Så mycket bättre är det förbund för vilket Jesus är garant.

23. De andra prästerna har blivit fler och fler, därför att döden hindrade dem från att stå kvar i sin tjänst.

24. Men eftersom han [vår överstepräst Jesus] lever för evigt, har han ett permanent (oföränderligt) prästadöme.

25. Därför kan han fullständigt (helt och fullt, nu och för all framtid) frälsa (hela, bevara, upprätta, försörja) dem som kommer till Gud genom honom, för han lever alltid och kan vädja för dem (gripa in och medla, be för vår skull).

26. Det var nödvändigt att vi fick en sådan överstepräst: helig, oskyldig, inte nedsmutsad av synd, skild från syndare och upphöjd över himlarna.

27. Han behöver inte göra de dagliga offren, som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

28. Lagen insätter svaga människor som överstepräster, men ordet som bekräftades med ed och kom efter lagen, insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.