Hebreerbrevet 8 SKB

1. Här är huvudpunkten (det viktigaste) i det vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlarna,

2. och som tjänar i helgedomarna, det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest. [Detta är brevets huvudpunkt, det är även det kiastiska centrumet. Två huvudtankar finns här: Jesus sitter ner och han tjänar. 1. Uttrycket ”att Jesus sitter” kommer från Ps 110:1. Detta har beskrivits i Heb 5:1-10 och Heb 7:1-28. Det fanns inga stolar i tabernaklet eftersom prästen aldrig blev klar med sina sysslor. Varje upprepat offer var en påminnelse om att inget offer gav fullständig frälsning. Blodet från djur som offrades tog inte bort skulden, den bara täckte den. Jesus är den som tar bort världens synd, se Joh 1:29. Att Jesus som överstepräst sitter ner beskriver att hans verk är fullbordat, i kontrast till Aron som står och gör tjänst, se Heb 10:11. 2. Att han tjänar i det himmelska tabernaklet beskrivs i nästa sektion, se Heb 9:1-10:18.]

3. En överstepräst blir insatt för att frambära gåvor och offer, och därför måste också den Smorde (Messias, Kristus) ha något att bära fram.

4. Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver.

5. De gör tjänst i en helgedom som bara är en kopia (prototyp, modell) och skuggbild av den [verkliga och sanna] himmelska helgedomen. För även när Mose höll på att bygga tabernaklet blev han varnad av Gud: Se till att du gör allt efter den förebild (det mönster, den ritning) som du har fått se på berget. [2 Mos 25:40]

6. Men nu har den Smorde (Messias, Kristus) ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund [än det gamla] som är grundat på bättre löften. [Alla Guds löften är goda, men dessa har än större välsignelser.]Löftet om ett förnyat förbund

7. För om det första förbundet [kontraktet som gavs till Israel genom Mose på berget Sinai] hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra.

8. Men Gud förebrår dem när han säger [genom profeten Jeremia]: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt (bättre) förbund (kontrakt) med Israels hus [de tio norra stammarna] och med Juda hus [i söder]. [Jeremia levde i en tid då israeliterna var splittrade i det norra riket, Israel, och det södra, Juda. Löftet om ett förnyat förbund handlar också om att läka såren mellan Guds folk, i Jesus finns försoning, se 2 Kor 5:19.]

9. Det ska inte vara som det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land, för de blev inte kvar i förbundet med mig, så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.

10. Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar [min undervisning, Torah – gr. nomos] i deras sinne och skriva dem [lagarna, undervisningen] i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

11. Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla kommer att känna mig, från den minste av dem till den störste,

12. för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar (orättfärdighet, allt felaktigt handlande) och aldrig mer minnas deras synder. [Jer 31:31-34. Detta är det längsta GT-citatet i NT.]

13. När han talar om något nytt (bättre) [det Nya förbundet], har han därmed förklarat det första [förbundet] föråldrat (utslitet, gammalt). Det som blir gammalt och föråldrat är på väg att (nära att) försvinna. [Templet i Jerusalem blev förstört av romarna 70 e.Kr. Den judiska historikern Josefus skriver att de dagliga offren upphörde 5:e augusti. Uttalandet att det gamla ”är på väg att försvinna”, och presensformen i Heb 9:6-9, att prästen ”tjänar nu” i templet, kan antyda att templet fortfarande stod i Jerusalem när Hebreerbrevet skrevs.]