Hosea 13 SFB15

1. När Efraim talade darrade man, han upphöjde sig själv i Israel. Men han drog skuld över sig genom Baal och dog.

2. Ändå fortsätter de att synda. De gjuter sig avgudabilder av sitt silver, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans verk av hantverkare. Folk säger om dem: ”De offrar människor, de kysser kalvar.”

3. Därför ska de bli som morgondis, som dagg som tidigt försvinner, som agnar som blåser bort från tröskplatsen och som rök från en skorsten.

4. Jag är Herren din Gud alltsedan du var i Egyptens land. Du ska inte veta av någon annan Gud än mig, och det finns ingen annan frälsare än jag.

5. Det var jag som vårdade dig i öknen, i den brännande torkans land.

6. Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de, och när de var mätta blev deras hjärtan högmodiga, och därför glömde de mig.

7. Då blev jag som ett lejon för dem, jag lurar som en leopard vid vägen.

8. Jag kommer över dem som en björnhona som mist sina ungar. Jag river upp deras bröstkorg och slukar dem där som en lejonhona. Markens vilddjur ska slita dem i stycken.

9. Det är ditt fördärv, Israel, att du är emot mig, din hjälp.

10. Var är din kung? Var är den som skulle rädda dig i alla dina städer? Och var är dina domare, du som sade: Ge mig en kung och furstar?

11. Jag gav dig en kung i min vrede, och i min vrede tar jag bort honom.

12. Efraims skuld är samlad som i en pung, och hans synd är i förvar.

13. Födslovärkar ska drabba honom, men han är en oförståndig son: han kommer inte fram ur moderlivet när tiden är inne.

14. Från dödsrikets våld ska jag friköpa dem, från döden ska jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är din udd? Ånger är fördold för mina ögon.

15. Bäst han frodas bland sina bröder ska det komma en östanvind, en Herrens vind som blåser upp från öknen. Då ska hans brunn torka ut och hans källa sina. Vinden ska röva bort alla dyrbarheter ur skattkammaren.