Hosea 13 SKB
1. När Efraim talade darrade man, han upphöjde sig själv i Israel men befanns skyldig genom Baal och han dog.
2. Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd) och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd, avgudar alla av dem gjorda av hantverkare. Om dem säger de: ”Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se 1 Kung 19:18; Job 31:27].” [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen ”människor kysser avgudar av kalvar”. I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även 2 Mos 32:8.]
3. Därför ska de bli som morgonens moln [som försvinner snabbt] och som daggen som dunstar bort (försvinner), som agnarna som driver bort med vinden från tröskplatsen och som röken som far ut genom skorstenen.Herren ledde dem ut från Egypten
4. Likväl är jag Herren din Gud (Jahve Elohim) [ända] från Egyptens land [eller ”som tog dig ut från Egypten”] och du känner (är intimt förtrogen med) ingen gud förutom mig, och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.
5. Jag kände (var intimt förtrogen med) dig i öknen, i landet med den stora torkan.
6. När de åt blev de mätta, de var belåtna och deras hjärtan var upprymda, därför har de glömt mig.
7. Därför har jag blivit för dem som ett lejon, som en leopard ska jag vakta vid deras väg.
8. Jag ska möta dem som en björninna som har förlorat sina ungar, och ska riva isär deras hjärtsäck, och där ska jag sluka dem som en lejoninna, vilddjuret ska slita sönder dem.Israel – en ovis son
9. Det är ditt fördärv Israel att du är emot mig, emot din hjälpare (hebr. ezer).
10. Var är nu din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer? Och dina domare om vilka du sagt: ”Ge mig en kung och ledare!”
11. Jag gav er en kung i min vrede och tog bort honom i min vrede. [Kung Saul, se 1 Sam 15:22, 23; 16:1]
12. Efraims missgärning är uppsamlad, hans synder ligger i förvar.
13. Kvalen från en födande kvinna ska komma över honom, han är en ovis son, det är dags att han inte längre dröjer kvar [ordet beskriver hur man sitter fast som i tjära] på platsen där söner föds.
14. Från Sheols (underjordens, gravens) hand ska jag frige dem mot lösen, från döden ska jag återlösa dem! Död, var är dina plågor (farsoter; pester)? Dödsrike (Sheol), var är din udd (gadd, ödeläggelse)? [1 Kor 15:55] Ånger är dolt från mina ögon.
15. För du har varit fruktsam bland vassrören, en östanvind ska komma, Herrens (Jahves) vind kommer upp från öknen och hans källor ska bli torra och hans brunnar ska torka ut, han ska tillspilloge alla dyrbara skatter.