Hosea 4 B2000

1. Hör Herrens ord, Israels folk! Herren väcker talan mot landets invånare, ty ingen trofasthet och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet.

2. Förbannelser och lögner och dråp och stölder och äktenskapsbrott breder ut sig, blodsdåd följer på blodsdåd.

3. Därför sörjer landet, alla som bor där tynar bort, också markens djur och himlens fåglar, och fiskarna i havet dör.

4. Men ingen må anklaga, ingen må förebrå den andre, det är dig jag anklagar, präst.

5. I dag skall du komma på fall — och om natten skall profeten falla med dig — och din moder skall jag förgöra.

6. Mitt folk skall förgöras för att det saknar kunskap. Du har förkastat kunskapen, därför skall jag förkasta dig som min präst. Du har glömt din Guds lag, och därför skall jag glömma dina barn.

7. Ju fler prästerna har blivit, desto mer har de syndat mot mig. Jag skall vända deras ära i skam.

8. De livnär sig av mitt folks synd, de åtrår deras brott.

9. Men nu skall det gå folk och präst lika. Jag skall straffa dem för deras gärningar, jag skall vedergälla dem för deras dåd.

10. De skall äta men inte bli mätta, de skall hora men inte föröka sig, ty de har övergivit Herren och ägnar sig åt

11. hor. Vin och druvmust gör mitt folk från vettet.

12. De frågar sin träbit till råds, de väntar sig svar av en stock. En horisk anda för dem vilse, de är otrogna mot sin Gud.

13. Uppe på bergen offrar de, och på höjderna tänder de offereld under ekar och popplar och terebinter, som ger så skön skugga. Så blir era döttrar horor, så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14. Jag vill inte straffa era döttrar för att de horar eller era svärdöttrar för deras äktenskapsbrott, när männen drar sig undan med horor och offrar bland tempelflickor. Ett folk utan insikt går det illa.

15. Även om du, Israel, horar, får inte Juda dra på sig skuld. Gå inte till Gilgal, dra inte upp till Bet Aven och svär inte »Så sant Herren lever«!

16. Som en trilskande ko trilskas Israel. Skall Herren då valla dem som lamm på vida betesmarker?

17. Efraim är i förbund med avgudar — låt honom fara!

18. [---]

19. En vind skall fånga dem med sina vingar, deras altaren blir deras skam.