Jesaja 10 SFB98

1. Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar

2. för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.

3. Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?

4. Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.Guds dom över Assyrien

5. Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring.

6. Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.

7. Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra, att utrota många folk.

8. Ty han säger: "Är inte mina furstar alla kungar?

9. Gick det inte Kalno som Karkemis, Hamat som Arpad och Samaria som Damaskus?

10. Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,

11. skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"

12. Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

13. Ty han säger: "Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

14. Min hand har funnit folkens skatter. Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade, har jag samlat hela jorden. Det fanns ingen som rörde en vinge eller öppnade näbben och pep.

15. Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä!

16. Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

17. Och Israels ljus skall vara som en eld, hans Helige som en låga, och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar, allt på en dag.

18. På hans skogs och fruktträdgårds härlighet skall han fullständigt göra slut. Det skall bli som när en sjuk tynar bort.

19. De träd som är kvar i skogen skall vara lätt räknade. Ett barn skall kunna skriva upp dem.

20. På den dagen skall kvarlevan av Israel och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig vid honom som slog dem. I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.

21. En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige.

22. Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.

23. Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.

24. Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

25. Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.

26. Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter höja, som han gjorde i Egypten.

27. På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din nacke. Ty oket skall brista på grund av fetman.

28. Han kommer över Ajat, drar fram genom Migron. I Mikmash lämnar han sin tross.

29. De drar fram genom passet, tar nattkvarter i Geba. Rama bävar, Sauls Gibea flyr.

30. Ropa högt, du dotter Gallim. Ge akt, du Laisa. Arma Anatot!

31. Madmena flyr, Gibeons invånare söker skydd.

32. Ännu samma dag gör han halt i Nob. Han svingar sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.

33. Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av den lummiga kronan med våldsam kraft. De resliga stammarna skall fällas, de höga träden störta ner.

34. Han skall fälla snårskogen med järn, och Libanon skall falla för den Mäktige.