Jesaja 13 SKB
1. Budskap (profetord, denna börda) över Babylon, som uppenbarades för Jesaja, Amots son. [Det hebreiska ordet massa är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se Mal 1:1; Sak 9:1; 12:1. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen ”att bära” vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande. Det återkommer 15 ggr i Jesaja. Exakt hur Jesaja ”ser” detta budskap sägs inte, det kan ha varit en syn, dröm eller insikt utifrån någon händelse. Den börjar med upptakten på ett stort krig:]
2. Res upp ett tecken (flagga, signal) på det trädlösa (bara) berget [ge en signal till strid], lyft upp rösten till dem [mederna; att samla en armé], vifta er hand [välkomnande] att komma in i furstarnas portar [stadens mäktiga huvudportar]. [Furstarna kan syfta på tyranniska ledare, se Ps 107:40.]
3. Jag har befallt mina helgade (avskilda), jag har kallat mina mäktiga för min vrede [för att verkställa den], även mina stolt jublande.
4. Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk! Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman! Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
5. De kommer från fjärran länder, från himlarnas ände, Herren (Jahve) och hans vredes vapen, för att fördärva hela jorden.
6. Yla (vråla, ropa), för Herrens (Jahves) dag är nära (på plats) [för att döma Babylon, se Jes 2:12; Upp 6:17], som fördärv från den allsmäktige ska den komma.
7. Därför ska alla händer bli kraftlösa och varje mans hjärta ska smälta. [Babylon intogs på natten under Belshassars fest, se Dan 5:30.]
8. De ska bli förskräckta (livrädda), kval och smärta ska gripa dem, de ska ha smärtor som en födande kvinna, de ska se med bestörtning på varandra, deras ansikten är som eldsflammor. [Ordagrant: ”ansikten som en eldsflamma deras ansikten”. Den fladdrande eldslågan kan beskriva hur de är skräckslagna, blodet rusar och ena stunden är de alldeles röda, sedan likbleka.]
9. Se, Herrens (Jahves) dag kommer, grym och full av vrede och brinnande ilska, för att göra jorden till en ödeplats och utrota syndarna från den.
10. För himlarnas stjärnor och deras konstellationer [galaxer] ska inte ge sitt ljus, solen ska förmörkas där den går fram, och månen ska inte ge sitt sken. [Joel 3:15]
11. Och jag ska besöka världen för dess ondska och illgärningsmännen för deras överträdelser, och jag ska låta de stoltas arrogans upphöra, och jag ska lägga ner (göra låg; ödmjuka) tyrannernas högfärd.
12. Jag ska göra en man sällsyntare än fint guld, människor [sällsyntare] än rent guld från Ofir.
13. Därför ska jag låta himlarna darra och jorden ska bli rubbad (skakad) från sin plats [jorden ska ändra position i rymden] för raseriet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och på dagen för hans brinnande vrede (ordagrant: brinnande näsa).
14. Och det ska ske att som den jagade gasellen, och som får som ingen samlar, ska de vända sig varje man till sitt eget folk, och ska fly varje man till sitt eget land.
15. Alla som hittas ska bli genomborrade, alla som fångas ska falla för svärdet.
16. Deras spädbarn ska krossas i bitar inför deras ögon, deras hus ska ödeläggas och deras hustrur våldtas.
17. Se, jag ska uppegga mederna mot dem, vilka inte ska ha anseende till silver och inte ha någon njutning i guld. [Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
18. Deras bågar ska slå de unga männen i bitar, och de ska inte ha någon medömkan med livmoderns frukt, deras ögon ska inte skona barnen.
19. Och Babel, kungarikenas ära, skönheten av kaldéernas stolthet, ska bli som när Gud (Elohim) omstörtade Sodom och Gomorra [1 Mos 19:23-29].
20. Det ska aldrig bebos, ingen ska bo där från generation till generation, inte heller ska araberna slå upp sina tält där, inte heller ska herdarna ha sina fållor där.
21. Men vilda djur (hebr. tsi; ökendjur, kanske vildkatter) ska ligga där, och deras hus ska fyllas av ylande djur (hebr. oach; används bara här, kan syfta på vargar, vildhundar, osv), och strutsar ska vistas där och tranor ska dansa där.
22. Och schakaler (vargar) ska yla (ropa) i deras fästningar, och vildhundar i deras vackra palats, hennes tid kommer snart och hennes dagar ska inte förlängas.