Jesaja 14 SFB98

1. Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

2. Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.

3. På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig,

4. skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga: "Hur har inte förtryckaren fått ett slut, indrivningen av guld en ände!

5. Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,

6. som i grymhet slog folken med slag på slag och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.

7. Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel.

8. Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar: 'Nu när du ligger där, skall ingen komma och hugga ner oss.'

9. Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull, för att ta emot dig när du kommer. Det väcker upp de avlidnas andar för din skull, alla jordens ledare. Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.

10. Alla börjar de tala och säger till dig: 'Har också du blivit svag som vi? Du har blivit som en av oss.'

11. Ner till dödsriket har din härlighet måst fara och dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke.

12. Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!

13. Du sade i ditt hjärta: 'Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.

14. Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.'

15. Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven.

16. De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger: 'Är detta den man som kom jorden att darra och kungariken att skaka,

17. som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, han som aldrig släppte hem sina fångar?'

18. Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära, var och en i sitt vilorum,

19. men du är bortkastad från din grav, lik en föraktad gren, täckt av dräpta män som genomborrats av svärd och förts ner till gropens stenar. Du är lik ett förtrampat as.

20. Du skall inte som de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk. Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.

21. Anställ ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De får inte stå upp och ta jorden i besittning och fylla landets yta med städer."

22. Jag skall resa mig upp emot dem, säger Herren Sebaot, och utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger Herren.

23. Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar och fylla det med sumpsjöar, jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast, säger Herren Sebaot.Profetia om Assyrien

24. Herren Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske, det jag har beslutat skall bli verklighet.

25. Jag skall krossa Assur i mitt land, på mina berg skall jag trampa ner honom. Då skall hans ok lyftas av dem, hans börda lyftas från deras skuldror.

26. Detta är det beslut som är fattat om hela jorden, detta är den hand som är uträckt över alla folk.

27. Ty Herren Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet? Hans hand är uträckt, vem kan då hindra den?Profetia om Filisteen

28. I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:

29. Gläd er inte, alla ni filisteer, över att det ris som slog er är sönderbrutet, ty från ormens rot skall en giftorm komma, och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.

30. De utblottades förstfödda skall finna bete, de fattiga skall vila i trygghet. Men din rot skall jag döda genom hunger, de som blir kvar av dig skall dräpas.

31. Jämra dig, du port! Ropa, du stad! Alla i filisteernas land smälter bort av ångest. Ty ett rökmoln kommer norrifrån och ingen blir efter i fiendernas led.

32. Vad skall man svara det främmande folkets sändebud? - Att Herren har grundat Sion, och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.