Support Us

1. Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus.

2. Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahves) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare.

3. Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ro från dina tyranner, och från dina bekymmer, och från det hårda arbetet där du tvingades slavarbeta,

4. då ska du ta upp detta talesätt (ordspråk, liknelse; visa – hebr. mashal) mot kungen i Babel och säga: ”Vilket slut förtryckaren har fått! Slut på tortyren (slavdriveriet; den hårda beskattningen)! [Ordet översatt tortyren (hebr. madheva) används bara här och betydelsen är inte helt känd. Det kan härröra från rahav som har med stor förtryckande makt att göra. En annan tolkning är att det kommer från ordet för guld (hebr. zahav) och då antingen syftar på staven i vers 5, eller att det har att göra med beskattning med guldmynt. Den sistnämnda tolkningen gör Septuaginta som översätter med grekiska ordet epispoudastes, en tillsyningsman som ser till att staten får sin andel av skörd, skatt osv.]

5. Herren (Jahve) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav och tyrannernas spira [brutala styre],

6. som slog folket i vrede med oupphörliga slag, som styrde nationerna i vrede med förföljelse utan att hålla tillbaka.

7. Hela jorden är i vila och är tyst, de börjar sjunga (brister ut i sång).

8. Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar: ’Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.’ [Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se 2 Kung 19:23.]

9. Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig, för att möta dig när du kommer, det väcker upp skuggorna (de dödas andar – hebr. refaim) – alla bockarna (jordens ledare), låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.

10. Alla svarar och säger till dig: ’Har du också blivit svag som vi? Har du blivit lik oss?’

11. Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats), och larmet från dina psaltare, maskarna är utströdda under dig [som en bädd], och larverna täcker dig.

12. Hur har du fallit från himlarna, Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son! Hur har du huggits ner till marken, du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken!

13. Och du säger i ditt hjärta: ’Jag ska stiga upp till himlarna, över (ovanför) Guds stjärnor ska jag upphöja min tron, och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem) längst upp i norr.

14. Jag ska stiga upp över molnens höjder. Jag ska bli lik den Högste.’

15. Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats), till den djupaste platsen i avgrunden (i botten på brunnen). [Upp 20:2-3]

16. De som såg dig, som tittade noga (på nära håll), stirrar noggrant på dig (det går upp för dem): ’Är detta den man som fick jorden att darra, som skakade kungariken,

17. som gjorde världen till en vildmark och fördärvade dess städer, som inte öppnade fångarnas hus?’

18. Alla folkens kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt], var och en i sitt eget hus [familjegrav].

19. Men du är kastad bort från din grav, som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder, som är genomborrad med svärd, som går ner till avgrundens sten, som ett kadaver trampat under foten.

20. Du ska inte samlas med dem i graven eftersom du har fördärvat deras land, du har slaktat deras folk. Ogärningsmännens avkomma ska aldrig nämnas vid namn igen.

21. Förbered slakt av hans barn för deras fäders synd, då de inte stod upp och intog landet och fyllde jordens ansikte (yta) med städer.

22. Jag ska resa mig mot dem förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och hugga av namn och kvarleva från Babel, och rotskott och efterkommande, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

23. Jag ska göra det till en besittning för bitterhet och vattendammar, jag ska sopa det med fördärvets kvast,” förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

24. Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt: ”Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli, och så som jag har avsett så ska det stå.

25. Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand, och på mitt berg trampa honom under foten. Sedan ska hans ok lämna dem, och hans börda försvinna från deras skuldror.

26. Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden, och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.

27. För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har beslutat, och vem kan annullera det? Och hans hand är utsträckt, och vem kan få den att dra sig tillbaka?”

28. Det år då kung Achaz dog [omkring 715 f.Kr.] kom detta budskap (profetord, denna börda):

29. Gläd er inte Filisteen, ingen av er, för att staven som slog dig är bruten, för från ormens rot ska det komma en basilisk, och dess frukt ska vara en flygande orm.

30. Den fattiges förstfödde ska äta och den behövande ska ligga ner i trygghet, och jag ska döda din rot med hungersnöd och din kvarleva med slakt.

31. Yla (vråla, tjut), du port, ropa (skrik i ångest) du stad, smält bort Filisteen, allesammans, för det kommer en rök från norr och det finns ingen eftersläntrare i hans led. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

32. Vad ska man då svara landets budbärare? Att Herren (Jahve) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem), och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.