Jesaja 17 SFB98

1. Profetia om Damaskus. Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall bli en ruinhög.

2. Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där, utan att någon skrämmer dem.

3. Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till, inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram. Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet, säger Herren Sebaot.

4. När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.

5. Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skördar axen. Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.

6. Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd, två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.

7. På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon skall se på Israels Helige.

8. Människorna skall inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. På sina fingrars verk skall de inte se, inte på aserorna eller på solstoderna.

9. På den dagen skall deras befästa städer vara som övergivna fästen i skogen och på bergstopparna, som övergavs när Israels barn drog in. Allt skall bli ödelagt.

10. Ty du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem.

11. Den dag du planterade dem inhägnade du dem, och tidigt kom dina plantor att blomma, men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår.

12. Hör larmet av många folk, det brusar som havet brusar. Det dånar av folkslag, det dånar som väldiga vatten dånar.

13. Folkslag dånar, som stora vatten dånar. Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran. De jagas som agnar för vinden på bergen, som virvlande löv för stormen.

14. När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse, och innan morgonen gryr är de borta. Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.