Jesaja 22 B2000

1. Synernas dal. Ett budskap. Vad tar det åt dig, varför går alla upp på taken,

2. du stad full av rop och larm, du stad i glädjeyra? Dina fallna föll inte för svärd, de stupade inte i strid.

3. Alla dina furstar tog till flykten undan den spända bågen, dina tappra kämpar flydde långt bort.

4. Därför säger jag: Låt mig vara, jag måste få gråta. Försök inte trösta mig när mitt folk går under.

5. Detta var Herren Gud Sebaots dag, en dag av skräck och tumult och förvirring. I Synernas dal bröts muren ner, på berget hördes rop och klagan.

6. Elams skyttar tog sina koger, krigarna från Kir grep sina sköldar.

7. Dina sköna dalar fylldes av vagnar och hästar. De ansatte stadens portar

8. och blottade Judas värn. Den dagen tänkte du bara på vapnen i Skogshuset.

9. Ni såg att dammarna var många i Davids stad, och ni förde dit Nedre dammens vatten.

10. Ni räknade husen i Jerusalem, ni rev hus och förstärkte muren.

11. Mellan murarna byggde ni en bassäng för vattnet från Gamla dammen. Men ni tänkte inte på honom som gjort detta, ni såg inte honom som skapat det för länge sedan.

12. Herren Gud Sebaot påbjöd den dagen gråt och klagan, rakat huvud och säcktyg om livet.

13. I stället blev det glädje och fest, här slaktades oxar och lamm, här åts det kött, här dracks det vin. »Ät och drick, i morgon skall vi dö!«

14. Herren Sebaot har uppenbarat för mig: Denna er skuld skall inte bli sonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.Förvaltarna Shevna och Eljakim

15. Så sade Herren Gud Sebaot: Gå till den där förvaltaren, till Shevna, kungens minister, och säg:

16. Vad och vem ger dig rätt att här hugga ut en grav åt dig, du som hugger ut din grav högt uppe, gör dig en boning i klippan?

17. Herren skall skaka lössen av dig, som man skakar kläder.

18. Han skall knyckla ihop dig till en boll och slunga dig bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö och där skall dina praktvagnar hamna. Du är en skamfläck för din herres hus.

19. Jag skall beröva dig ditt ämbete, störta dig från din ställning.

20. Den dagen skall jag kalla på min tjänare, på Eljakim, Hilkias son.

21. Jag skall klä honom i din dräkt, spänna om honom ditt bälte och ge honom den makt som du har nu. Han skall bli en fader för Jerusalems invånare och Judas folk.

22. I hans vård skall jag lämna nyckeln till Davids kungahus. Där han öppnar skall ingen stänga, där han stänger skall ingen öppna.

23. Jag skall driva in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats, och hans ämbetes tyngd skall sprida glans över hans släkt.

24. Men hans släkt skall hänga sig på honom med hela sin tyngd, telningar och ätteläggar, alla slags småkärl och skålar och krus av alla de slag.

25. Den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken som satt så stadigt lossna; den bryts av och faller ner, och allt som hängde på den går i kras. Herren har talat.