Jesaja 24 B2000

1. Herren skall föröda jorden, han skall ödelägga den, härja hela dess yta, skingra dess inbyggare.

2. Då går det prästen som folket, husbonden som slaven, matmodern som pigan, köparen som säljaren, långivaren som låntagaren, borgenären som gäldenären.

3. Öde och förödd blir jorden, skövlad och plundrad. Detta är vad Herren har talat.

4. Jorden sörjer och vissnar, hela världen förtorkar och vissnar, jordens höjder förtorkar.

5. Jorden har vanhelgats av dem som bor där: de har överträtt lagarna, kränkt rätten, brutit det eviga förbundet.

6. Därför fräter förbannelse jorden och de som bor där får bära sitt straff. Därför blir jordens invånare färre, bara en liten rest blir kvar.

7. Vinet sörjer, vinstocken vissnar, de förr så glada suckar.

8. Borta är tamburinernas muntra ljud, det är slut med fest och glam, borta är lyrans muntra toner.

9. Ingen sjunger vid dryckeslag, vinet har en bitter smak.

10. Staden ligger skövlad och öde, alla hus har bommats till.

11. Där ute hörs klagoskrin, vinet är slut. Glädjen har slocknat, all fröjd har flytt ur landet.

12. Bara förödelsen är kvar i staden, porten är slagen i spillror.

13. Ty det skall bli på jorden, bland folken, som när oliverna skördats och de sista druvorna plockats.

14. De höjer glädjerop och jublar över Herrens majestät, de ropar högt i väster.

15. Ära Herren också i öster, ära i kustländerna Herrens, Israels Guds, namn!

16. Från jordens ände hör vi lovsång, en hyllning till den rättfärdige. Jag sade: »Ve mig, jag förgås, ve mig!« Förräderi! Förrädare förråder! Förrädare förråder!

17. Fara, fallgrop och fälla väntar er som bor på jorden.

18. Den som flyr för faran skall falla i gropen, och den som tar sig upp ur gropen skall fastna i fällan. Dammluckorna i höjden öppnas, jordens grundvalar skälver.

19. Jorden brister och skakar, den skakar och skälver, den skälver och rister.

20. Jorden raglar som en drucken, svajar som ett fallfärdigt ruckel. Den dignar under sin skuld, faller och reser sig aldrig mer.

21. Den dagen skall Herren hålla räfst i höjden med höjdens här och på jorden med jordens kungar.

22. De skall samlas ihop och kastas i fängelsehålan, de skall hållas inspärrade bakom lås och bom, och när en lång tid har gått kommer räfsten.

23. Då skall månen blygas och solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.