Jesaja 24 SFB98

1. Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.

2. Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen.

3. Jorden blir helt utplundrad och fullständigt ödelagd. Ty Herren har sagt detta.

4. Jorden sörjer och tynar bort, världen försmäktar och vissnar bort, jordens stolta folk försmäktar.

5. Jorden har blivit orenad under sina invånare, ty de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet.

6. Därför förtär en förbannelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför tynar jordens invånare bort, bara några få är kvar.

7. Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort. Alla som var hjärteglada suckar.

8. Det är slut med pukornas fröjd, de gladas sorl har upphört. Det är slut med harpans glädje.

9. Man dricker inte vin under sång, rusdrycken är bitter för dem som dricker den.

10. Den öde staden ligger nerbruten, alla hus är stängda, ingen kan komma in.

11. Ute på gatorna hörs klagorop över vinet. All glädje har förmörkats, all jordens fröjd har flytt.

12. Bara ödeläggelse är kvar i staden, porten har slagits i spillror.

13. Ty det skall bli på jorden bland folken, som när man slår ner oliver, eller som när man gör en efterskörd sedan vinbärgningen är avslutad.

14. Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd. Från havet jublar de högt över Herrens höghet:

15. "Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."

16. Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig! Förrädare förråder. Ja, med förräderi förråder förrädarna.

17. Fruktan, fallgrop och snara väntar er, ni jordens invånare.

18. Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fångas i snaran. Ty fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar.

19. Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar, ja, den vacklar.

20. Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den skall falla och inte mer resa sig.

21. På den dagen skall Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden.

22. De skall samlas ihop som fångar i fånggropen, de skall stängas inne i fängelse. Efter lång tid når straffet dem.

23. Då skall månen blygas och solen skämmas, ty Herren Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet.