Support Us

1. Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn! För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6], [dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid är [uppfylls/står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på ”alla Guds rådslut”, men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]

2. För du har gjort stad till stenhög [representerar världshärskare och deras stolta städer], befäst (avklippt – otillgänglig) ort (samlingsplats – hebr. qirja) till ruin. Främlingarnas palats (högresta fäste) utgör inte [längre] någon stad, aldrig någonsin ska den byggas upp igen. [Stad står i obestämd form, men associationerna går till Babylon och Nineve som ligger i ruiner idag, se Jer 51:37; Upp 18:1-24; 19:1-3. Två ord för stad används, hebr. ir som betecknar en befäst stad med ringmur och portar, medan hebr. qirja betecknar en stad utan ringmur (översätts här till ort). Ordet har sitt ursprung i att samlas och att vara en mötesplats. Ordet för befäst är batsir som ofta beskriver en befäst stad, men kommer från ordet att avgränsa, men kan även betyda avklippt eller avlägsen. Parallellismen här skulle kunna vara att den stora befästa staden (hebr. ir) har inte bättre skydd än den obefästa orten (hebr. qirja) på landsbygden – Herren har gjort båda till en stenhög och ruin.]

3. Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig, orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.

4. För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [Ps 27:1], ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål), en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn), ett skydd mot [solens] hetta. Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt, är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall],

5. är som [solens] hetta i ett torrt landskap. Främlingars oväsen (larm, uppror) ska du kuva (förödmjuka; trycka ner – hebr. kana), som [solens] hetta [dämpas och avtar] i skuggan av ett moln. De skoningslösas (grymma tyrannernas) segersång kommer att tystas ner (avta; ödmjukas; tryckas ner – hebr. anah).

6. Och på detta berg [Jerusalem] ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) göra (tillreda) en [stor] festmåltid för alla folk (folkslag från alla länder). En festmåltid med feta rätter, en festmåltid med vin av goda årgångar – av feta mustiga (märgrika) rätter och lagrat, klarat vin. [I Jerusalem, på berget Sion har Gud redan planerat och förberett för ett stort gästabud när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket. Sista delen lyder ordagrant: ”en fest med fetter, en fest med bottensatser, märgfulla fetter, filtrerade bottensatser”. Fett ansågs vara en delikatess. Vin med bottensats är vin där kärnorna fått mogna i vinet.]

7. Ja, på detta berg ska han uppsluka (utplåna; ordagrant: har han uppslukat) den slöja (den ytliga ansiktsskylande täckmantel) som är [tätt] höljd över alla folk, det täckelse (gjutna beläte) som ligger utspritt (sammanflätat, -vävt) över alla hednafolk. [Som hindrar dem från att se Gud, se 2 Kor 4:4.]

8. Han ska uppsluka (utplåna; har uppslukat) döden för evigt! [När Paulus citerar detta stycke i 1 Kor 15:54 använder han Septuaginta – den grekiska översättningen av Gamla testamentet. Det hebreiska ordet netsach kan också översättas ”i seger”.] Och Herren Gud (Adonaj Jahve) ska torka (torkar/har torkat) bort tårarna från alla ansikten [Upp 7:17; 21:4]; ja, han ska ta bort (han gör/har gjort helt slut på) sitt folks förnedring (skam, vanära, hån, förakt) från hela jorden – för Herren (Jahve) har talat.

9. Och på den dagen ska man säga: ”Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)! Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss. Här är Herren (Jahve) – vi har väntat på honom. Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!”

10. För Herrens (Jahves) hand ska vila på (över) detta berg, och Moab är nertrampat under honom, som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).

11. Han sträcker (sträckte) ut sina händer (ordagrant: sin hand) i dess [gödselpölens] mitt, som simmaren sträcker ut sina händer för att simma, och hans stolthet dras (drogs) ner [Herren kväste och sänkte hans stolthet] tillsammans med hans händers [alla] konster (spratt; påfund och fula knep).

12. Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd) böjer (tog) han ner, drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken, ner i stoftet.