Jesaja 26 SFB15

1. På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land: Vi har en stark stad. Frälsningen gör han till murar och värn.

2. Öppna portarna och låt ett rättfärdigt folk tåga in, ett folk som förblir troget.

3. Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, för han förtröstar på dig.

4. Förtrösta på Herren för evigt, för Herren Herren är en evig klippa.

5. Han störtar ner dem som tronar i höjden, den stolta staden ödmjukar han. Han slår den ner till jorden, han tar ner den i stoftet.

6. Den trampas ner under fötterna – fattigas fötter, svagas steg.

7. Den rättfärdiges väg är jämn. Du, den Rättvise, jämnar den rättfärdiges stig.

8. Ja, på dina domars väg, Herre, väntar vi dig. Ditt namn och din ära är vår själs längtan.

9. Min själ längtar efter dig om natten, anden i mig söker dig, för när dina domar drabbar jorden lär sig världens invånare rättfärdighet.

10. När den ogudaktige får nåd lär han sig inte rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda handlar han orätt, han ser inte Herrens höghet.

11. Herre, din hand är upplyft, men de ser det inte. De ska se din iver för folket och blygas, den eld som är avsedd för dina fiender ska förtära dem.

12. Herre, du ska ge oss frid, för allt som vi har uträttat har du utfört åt oss.

13. Herre vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn.

14. De är döda, de får inte liv igen, deras andar kan inte uppstå. Därför har du gripit in och förgjort dem, du har utplånat minnet av dem.

15. Du har förökat folket, Herre. Du har förökat folket och visat dig härlig, du har utvidgat landets alla gränser.

16. Herre, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem.

17. Som en havande kvinna våndas när hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, Herre.

18. Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte gett landet frälsning, och ingen föds till att bo på jorden.

19. Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade.

20. Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi.

21. För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.