Jesaja 29 SFB15

1. Ve dig, Ariel, Ariel, staden där David slog upp sitt läger! Lägg år till år, låt högtiderna fullborda sitt kretslopp,

2. så ska jag ansätta Ariel. Där ska bli sorg och jämmer, och den ska vara för mig ett verkligt Ariel.

3. Jag ska slå läger runt omkring dig, omringa dig med belägringsvallar och resa upp bålverk mot dig.

4. Då ska du bli förnedrad och tala djupt nerifrån jorden, dämpade ska dina ord komma fram ur stoftet. Din röst ska höras ur jorden som en andes röst, ur stoftet ska du viska fram dina ord.

5. Men dina många fiender ska bli som fint damm, våldsmännens skara som bortflygande agnar. Det ska ske plötsligt, på ett ögonblick.

6. Från Herren Sebaot ska straffet komma med åska och jordbävning och väldigt dån, med storm och oväder och flammor av förtärande eld.

7. Och alla de många folk som förde krig mot Ariel, alla som drog ut i strid mot det och dess borg och ansatte det ska vara som en drömsyn om natten.

8. Som när den hungrige drömmer att han äter men vaknar och känner att magen är tom, som när den törstige drömmer att han dricker men vaknar matt och törstig, så ska det gå med alla de folk som drog ut i strid mot Sions berg.

9. Häpna och förundras, stirra er blinda och var blinda! De är druckna men inte av vin, de raglar men inte av starka drycker.

10. För Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn. Han har slutit era ögon, profeterna, och täckt över era huvuden, siarna.

11. All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bokrulle. Räcker man en sådan bokrulle till någon som kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte, den är ju förseglad."

12. Och räcker man den till någon som inte kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte läsa."

13. Herren har sagt: Detta folk kommer nära med sin mun och ärar mig med sina läppar, men håller sitt hjärta långt ifrån mig. Därför är deras vördnad för mig bara ett inlärt människobud.

14. Se, därför ska jag än en gång göra underbara ting med detta folk, underbara och förunderliga. De visas vishet ska förgå, de förståndigas förstånd ska förmörkas.

15. Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina planer för Herren, som gör sina gärningar i mörkret och säger: "Vem ser oss? Vem känner oss?"

16. Hur bakvända är ni inte! Ska leran anses lika med krukmakaren? Ska verket säga om sin mästare: "Han har inte gjort mig"? Eller ska det formade säga om honom som har format det: "Han förstår ingenting"?

17. Ännu en liten tid och Libanon ska förvandlas till ett bördigt fält, och det bördiga fältet ska räknas som vildmark.

18. Den dagen ska de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.

19. De ödmjuka ska få allt större glädje i Herren, de fattigaste bland människor ska fröjda sig i Israels Helige.

20. Det är förbi med de våldsamma, det är slut med hånarna. Alla som ville det onda utrotas,

21. de som med sitt ord fick människor att synda, som snärjde den som skulle skipa rätt i porten och åsidosatte rätten för den rättfärdige med lögn.

22. Därför säger Herren så till Jakobs hus, han som befriade Abraham: Jakob ska inte mer behöva blygas, hans ansikte ska inte längre blekna,

23. för när han, alltså hans barn, ser mina händers verk ibland sig, kommer de att hålla mitt namn heligt. De kommer att hålla Jakobs Helige helig och bäva för Israels Gud.

24. De som gått vilse i anden ska få förstånd, de som klagar ska ta emot undervisning.