Jesaja 30 SKB

1. Ve över de upproriska sönerna, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som tar råd, men inte från mig, och som smider planer, men inte från min Ande, så att de lägger synd på synd (överträdelse på överträdelse).

2. Som vandrar ner till Egypten utan att fråga min mun, som tar fångar i faraos fästen, och tar skydd i Egyptens skugga.

3. Därför ska faraos fästen vändas till din skam och skyddet i Egyptens skuggor till din förvirring.

4. För hans furstar är i Tsoan, och hans sändebud har kommit till Chanes.

5. De ska alla skämmas för ett folk som inte kan ge dem vinning, de är inte till hjälp eller vinning, men en skam och även en förebråelse.

6. Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur: Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer, huggormen och den giftiga flygaren (fågeln). De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror, och sina skatter på kamelers pucklar, till ett folk som inte har någon vinning av dem.

7. För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet, därför kallar jag landet ”Rahav, som ingenting gör”. [hebr. rahav betyder ”stolthet”, se även Jes 51:9].

8. Gå nu och skriv för dem på lertavlor och rista in det i en skriftrulle (bok) så att det finns till kommande dagar för alltid och evigt.

9. För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger, sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahves) undervisning.

10. De säger till siarna: ”Skåda inte” och till profeterna: ”Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss, tala till oss om behagliga ting, profetera villfarelse.

11. Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss), vänd åt sidan från stigen, se till att Israels Helige försvinner (tystnar) från vår åsyn (framför våra ansikten).”

12. Därför säger Israels Helige, eftersom ni föraktar dessa ord och litar på förtryck och oärlighet och står på det,

13. därför ska denna orättfärdighet bli för er som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall, vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.

14. Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas, bryta den i bitar utan återhållsamhet, så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva som duger till att hämta eld från eldstaden eller vatten från cisternen.Förtrösta på Herren (centrum)

15. Så säger Herren Herren (Adonaj Jahve) Israels Helige: ”I (genom) omvändelse (återvändande) och ro (tränga ner) blir ni frälsta (räddade), i tystnad (stillhet) och tillit finns er styrka, men ni vill inte.” [De hebreiska orden för omvändelse och tro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]

16. Och ni säger: ”Nej, vi ska fly på hästar”, därför ska ni fly, och ”Vi ska rida på de snabba”, därför ska de som jagar er vara snabba.

17. Tusen ska fly vid hotet från en, vid hotet från fem ska ni fly, till dess ni lämnas som en flaggstång på en bergstopp och som ett baner (flagga) på en kulle. [Som en påle utan någon flagga, se Jes 33:23; Hes 27:5.]

18. Därför ska Herren (Jahve) dröja så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, och därför ska han bli upphöjd, så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er, för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahve), lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.

19. För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er.

20. Även om Herren (Adonaj) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare.

21. Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: ”Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster.”

22. Och du ska orena dina skurna bilder överdragna med silver och dina gjutna bilder överdragna med guld, du ska slänga dem långt bort som något orent och du ska säga till dem: ”Försvinn!”

23. Och han ska ge regn till din säd som du har sått på marken och brödet ska förökas på marken och det ska bli fett och mycket. På den dagen ska boskapen beta på stora ängar.

24. Oxen liksom den unga åsnan som plöjer marken ska äta välsmakande foder som har blivit sållat med skoveln och med vinden. [Man brukar sålla agnarna från vetet genom att kasta upp det med en skovel i luften när det blåser lagom mycket så att vinden kan blåsa bort agnarna medan kornen faller ner till marken.]

25. Och det ska vara på varje högt berg och varje hög kulle, strömmar och vattendrag på den stora slaktens dag, när tornen faller.

26. Och ljuset från månen ska bli som ljuset från solen och solens ljus ska förökas sju gånger, som ljuset från sju dagar, den dag då Herren (Jahve) binder upp sitt folks skada och botar deras sår.

27. Se, Herrens (Jahves) namn kommer fjärran ifrån med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp. Hans läppar är fulla av harm och hans tunga är en slukande eld.

28. Hans andedräkt är en forsande ström som delar ända in till nackbenet, för att sålla hednafolken med ödeläggelsens såll, och ett betsel i folkens käkar som för bort dem.

29. Ni ska ha sånger som på natten när man firar en helig fest, och glädje i hjärtat som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.

30. Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm med rasande vrede och flammor med förtärande eld, med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.

31. Genom Herrens (Jahves) röst ska Assyrien bli bestört, staven med vilken han slog.

32. Och på varje plats där den utvalda staven passerar, som Herren (Jahve) lägger på honom, ska det bli med tamburiner och kinnor-harpor (hebr. kinnor), och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.

33. En Tofet (hebr. tofte eldplats – kremeringsplats, begravningsplats) har varit redo länge, redo för kungen, djupt och stort, dess stapel är eld och mycket ved, Herrens andedräkt är som en ström av svavel som antänder den.