Jesaja 33 SKB

1. Ve dig, som tillspilloger [de fientliga nationerna, se vers 3-4] och inte blir tillspillogiven, och som agerar förrädiskt utan att de agerar förrädiskt mot dig. När du har slutat med att tillspilloge, ska du bli tillspillogiven, och när du har tröttnat på att agera förrädiskt ska de agera förrädiskt mot dig.

2. Herre var nådig (visa oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot oss, vi har väntat på dig. Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon, vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).

3. Vid ljudet av stridslarm flyr folket, när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.

4. Det du tillspillogivit samlas in som larver samlas, som gräshoppor hoppar, hoppar de på det. [Bilden av gräshoppor som föröder skörden beskrivs i detalj i Joel 1:4-12 och Amos 7:1-2.]

5. Herren (Jahve) är upphöjd, för han bor i höjden, han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.

6. Stabiliteten (sanningen) för dina tider (avgörande tillfällen som helt förändrar situationen) ska vara ett förråd av frälsning, vishet och kunskap (intim förtrogenhet) och vördnad (gudsfruktan) för Herren (Jahve) [Ords 1:7] som är hans skatt. [Versens inledning är ordagrant: ”ska komma/ha trofasthet/stabilitet/sanning dina tider”. Även om den exakta betydelsen inte är känd så är budskapet tydligt att Gud är den som ger stabilitet och har tider och stunder i sin hand. Utifrån Jes 32:16-17 så är kärnan att tider och perioder av trygghet och stabilitet kommer när folket fruktar Herren och söker hans vishet och kunskap.]

7. Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna], deras fredsmäklare gråter bittert,

8. Huvudvägarna ligger öde, resenärerna uteblir, han har brutit förbundet, han har föraktat städerna, han tar ingen hänsyn till människor. [Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se 2 Kung 18:14-17.]

9. Landet sörjer och försmäktar, Libanon skäms, det förtvinar (ruttnar). Sharon [kustremsan nordväst om Jerusalem] är som en vildmark och Bashan [bördigt område öster om Gennesarets sjö] och Karmel [bergskedjan mot Haifa] skakas. [De blir kala, löv faller av eller frukten skakas ner.]

10. Nu ska jag resa mig, säger Herren (Jahve), nu ska jag bli upphöjd, nu jag ska lyfta upp mig själv [visa min styrka och kraft].

11. Ni föder agnar, ni ska föra fram stubb, er andedräkt är en eld som ska sluka er.

12. Folket ska vara som brinnande kalk, som nedhuggen törne som brinner i elden.

13. Lyssna! Ni som är långt borta, [hör] vad jag har gjort. Ni som är nära, beakta (se) min styrka.

14. Syndarna i Sion är rädda, darrande (skakande av fruktan) har belägrat (omringat) de ogudaktiga: ”Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande (slukande, bokstavligt: ätande) elden? Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?” [Här finns en bakgrund till elden i Gehenna och den andra döden i eldsjön, se Upp 20:14.]

15. Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4] och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning), som föraktar förtryckets vinning, som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: ”skakar av sig, att hålla mutor i sina händer”), som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda], och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],

16. han ska bo i höjden, hans försvarsplats [hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] ska vara klipporna, hans bröd ska ges honom, hans vatten ska vara säkrat.

17. Dina ögon ska se kungen i hans härlighet, de ska se ett land som breder ut sig till långt bort.

18. Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken (det fruktansvärda ska vara ett minne blott) [du ska fråga dig själv:] ”Var är han som skrev (räknade, förde bok) [för beskattning, militärtjänstgöring, byte, osv]? Var är han som vägde [guld och silver]? Var är han som räknade tornen [för att avlägga rapport till fienden för hur stark staden var]?”

19. Du ska inte se det våldsamma folket, ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta, med en stammande tunga som du inte kan förstå.

20. Se, på Sion [tempelberget] staden för våra högtidliga samlingar, dina ögon ska se Jerusalem en fridfull boning, ett tält ska inte flyttas, dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp, inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).

21. Där ska Herren (Jahve) vara med oss i majestät, på en plats med breda floder och strömmar, där ska inga galärer med åror komma, inte heller ska stora skepp dra förbi.

22. Herren (Jahve) är vår domare, Herren (Jahve) ger oss förordningar (ordagrant ”saker inristat” vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar), Herren (Jahve) är vår kung, Han ska frälsa (rädda) oss.

23. Dina rep (tåg, tackel) är lösa, de håller inte masten stadig, de sprider inte ut seglen, sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat, de lama tar sitt byte.

24. Invånarna [i Sion] ska inte säga: ”Jag är sjuk (svag)”, folket som bor där ska ha sina synder förlåtna. [Bilden med rep till tält och segel från vers 20-21 fortsätter här. Repen till masterna är lösa vilket gör att fartyget kommer kapsejsa på den breda floden, och bli ett lätt byte för dess motståndare. Det är inte helt klart om skeppet syftar på Assyrien, eller på Jerusalem och dess nuvarande situation innan upprättelsen, se Jes 1:26. I vers 24 finns en parallell mellan ordet sjuk och synd. En sjukdom behöver inte vara en direkt konsekvens av en specifik synd, samtidigt vet vi att det var i syndafallet i 1 Mos 2:16-17; 3:16-19 som förgängelse och sjukdom introducerades. I Jes 53:10-11 nämns också orden tillsammans, se även 1 Kor 11:29-30]