Jesaja 34 SV1917

1. Edoms undergång och förödelse.  Träden fram, I folk, och hören;  I folkslag, akten härpå.  Jorden höre och allt vad på den är,  jordens krets och vad som alstras därav.

2.  Ty HERREN är förtörnad på alla folk  och vred på all deras här;  han giver dem till spillo,      han överlämnar dem till att slaktas.

3.  Deras slagna kämpar ligga bortkastade,  och stank stiger upp från deras döda kroppar,  och bergen flyta av deras blod.

4.  Himmelens hela härskara förgås,  och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle;  hela dess härskara faller förvissnad ned,  lik vissnade löv från vinrankan,  lik vissnade blad ifrån fikonträdet.

5.  Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen;  se, det far ned på Edom till dom,  på det folk jag har givit till spillo.

6.  Ja, ett svärd har HERREN,  det dryper av blod      och är dränkt i fett,  i lamms och bockars blod,  i fett ifrån vädurars njurar;  ty HERREN anställer ett offer i Bosra,  ett stort slaktande i Edoms land.

7.  Vildoxar fällas ock därvid,  tjurar, både små och stora.  Deras land dricker sig rusigt av blod,  och deras jord bliver dränkt i fett.

8.  Ty detta är en HERRENS hämndedag,  ett vedergällningens år,      då han utför Sions sak.

9.  Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära  och dess jord till svavel;  ja, dess land bliver förbytt      i brinnande tjära.

10.  Varken natt eller dag skall den branden slockna,  evinnerligen skall röken därav stiga upp.  Från släkte till släkte skall landet ligga öde,  aldrig i evighet      skall någon gå där fram.

11.  Pelikaner och rördrommar skola taga det i besittning,  uvar och korpar skola bo däri;  ty förödelsens mätsnöre och förstörelsens murlod      skall han låta komma däröver.

12.  Av dess ädlingar skola inga finnas kvar där,      som kunna utropa någon till konung;  och alla dess furstar få en ände.

13.  Dess palatser fyllas av törne,  nässlor och tistlar växa i dess fästen;  och det bliver en boning för ökenhundar  och ett tillhåll för strutsar.

14.  Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur,  och gastar ropa där till varandra;  ja, där kan Lilit få ro,  där kan hon finna en vilostad.

15.  Där reder pilormen sitt bo      och lägger sina ägg  och kläcker så ut ynglet och samlar det i sitt skygd;  ja, där komma gamarna tillhopa,  den ene möter där den andre.

16.  Söken efter i HERRENS bok      och läsen däri;  icke ett enda av de djuren      skall utebliva,  det ena skall icke fåfängt      söka det andra.  Ty det är hans mun, som bjuder det,  det är hans Ande, som samlar dem tillhopa.

17.  Det är han, som kastar      lott för dem,  hans hand tillskiftar dem      deras mark efter mätsnöre;  till evig tid skola de hava den till besittning,  från släkte till släkte bo därpå.