Jesaja 36 SKB

1. [Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster: A Ett fientlig Assyriskt sändebud (Jes 36:1-22)   B Hiskias nöd och vädjan till Herren (Jes 37:1-7)     C Sancherivs hånfulla bud till Hiskia (Jes 37:8-13)       D Hiskias bön till Herren (Jes 37:14-20)     C Herrens svar till Sancherivs hån (Jes 37:21-38)   B Hiskias sjukdom och vädjan till Herren (Jes 38:1-22) A Ett ”vänligt” Babyloniskt sändebud (ironi) (Jes 39:1-8) Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde för den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37: 725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil 715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda 705 f.Kr. Sancheriv blir kung i Assyrien 701 f.Kr. Sancheriv invaderar Juda 681 f.Kr. Sancheriv mördas av två av sina söner (Jes 37:36)] Nu hände det i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sancheriv (Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.

2. Assyriens kung sände sin befälhavare [hebr. ravshake – ”stor munskänk”, troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även 2 Kung 18:17] från Lachish till Jerusalem [2 Krön 32:9], till kung Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades]. [Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achaz, se Jes 7:3. Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sancheriv belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se vers 11-13. Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sancherivs festsal i Nineve.]

3. Då kom [följande tre män från Hiskias palats]: Eljakim, son till Chilkijaho [Jes 22:20], som var ledare över huset, och skrivaren Shevna [Jes 22:15] och Joash, upptecknaren Asafs son, fram till honom.

4. Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem: ”Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sancheriv], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?

5. Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?

6. Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.

7. Men om du säger till mig: Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim). Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare? [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]

8. Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.

9. Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare?

10. Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det.”

11. Då sa Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): ”Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren.”

12. Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: ”Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!”

13. Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sa: ”Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!

14. Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]: Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er.

15. Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

16. Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn,

17. tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.

18. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: ’Herren (Jahve) ska befria oss.’ Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?

19. Var är Chamats och Arpads gudar? [Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se Jes 10:9] Var är Sefarvims gudar? [Sefarvim (betyder: ”de två skrivarna”), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.] Har de befriat Samarien ur min hand? [Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (2 Kung 17:4). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]

20. Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahve) skulle befria Jerusalem ur min hand?” [Talen i vers 4-20 motsvarar nästan ordagrant 2 Kung 18:19-35. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]

21. Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: ”Svara honom inte.”

22. Sedan kom [de tre männen] Eljakim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset, och skrivaren Shevna och Joash, upptecknaren Asafs son, till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.