Jesaja 37 B2000

1. När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus.

2. Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son,

3. med denna hälsning: »Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas.

4. Kanske har Herren, din Gud, hört vad den assyriske stabschefen sade, när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar.«

5. När kung Hiskias män kom till Jesaja

6. fick de följande svar med sig tillbaka: »Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män.

7. På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd.«

8. Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna.

9. Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom. Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem:

10. »Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen.

11. Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad?

12. De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar — blev de räddade av sina gudar?

13. Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?«

14. Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren

15. och bad:

16. »Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord.

17. Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat.

18. Det är sant, Herre: Assyriens kungar har skövlat alla länder

19. och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras.

20. Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du ensam är Herren.«Jesajas profetia mot Sanherib

21. Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud, som du har bett till när det gäller Sanherib, Assyriens kung.

22. Detta är de ord Herren riktar mot honom: Jungfrun Sion föraktar och hånar dig. Jerusalem, den unga flickan, skakar på huvudet åt dig.

23. Vem är det du har smädat och skymfat, mot vem har du höjt din röst och kastat stolta blickar? Mot Israels Helige!

24. Genom dina tjänare har du smädat Herren: Du sade: ’Med mina många vagnar har jag utfört stora bedrifter. Jag drog fram över bergens krön, det fjärran Libanons höjder. Jag fällde dess högsta cedrar, dess yppersta cypresser. Jag nådde dess bortersta höjder, där skogen står tät.

25. Jag grävde efter vatten och drack ur okända flöden. Egyptens alla floder torkade ut där min fot hade trampat.’

26. Har du då inte hört att jag för länge sedan planlagt detta, skapat det i en fjärran urtid? Nu har jag låtit det komma: det blev din lott att förvandla befästa städer till ruiner.

27. Invånarna stod där handfallna, förkrossade och uppgivna. De var som örter på marken, som den spirande grönskan, som gräset på taken under den brännande östan.

28. Du må stå eller sitta, du må gå eller komma — jag vet vad du gör.

29. Du rasar mot mig, och jag märker ditt övermod. Därför skall jag sätta en krok i din näsa och betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg du kom.

30. Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.

31. Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt.

32. Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herren Sebaots lidelse skall utföra detta.

33. Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall.

34. Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren,

35. ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull.«Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff

36. Herrens ängel drog ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda.

37. Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där.

38. En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg hans söner Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.