Jesaja 4 SKB

1. På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa: ”Vi ska äta vårt eget bröd, och vi ska bära våra egna kläder. Låt oss bara få bära ditt namn, ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn].”

2. På den dagen ska Herrens (Jahves) gren [grönska i landet eller en titel för Messias, se Jes 11:1; Jer 23:5] vara vacker och härlig, och frukten i landet ypperlig och tilltalande för Israels överlevande.

3. Då ska det ske att vem som än är kvar i Sion [tempelberget i Jerusalem] och vem som än är kvar i Jerusalem ska kallas helig, alla som är upptecknade bland de levande i Jerusalem.

4. Efter det att Herren (Adonaj) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande,

5. sedan ska Herren (Jahve) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa). [Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.]

6. Sedan ska där vara en lövhydda till skugga på dagen från hettan och som en tillflykt och ett skydd mot storm och regn. [Mänskligt sett kan inte en lövhydda ge något skydd mot storm och regn och dessutom bara en begränsad skugga eftersom taket ska vara glest så att man kan se stjärnorna genom det på natten. Lövhyddan är en bild på Guds fullkomliga beskydd och det är som sådan den används även här.]