Jesaja 41 B2000

1. Var tysta inför mig, ni fjärran länder, lägg handen för munnen, alla folk! Må de stiga fram och få ordet. Låt oss mötas till rättegång.

2. Vem har från öster manat fram den man som segrar vart han går? Vem lämnar folken i hans våld och låter honom störta kungar? Hans svärd gör dem till stoft, hans båge gör dem till boss i vinden.

3. Han förföljer dem och drar oskadd fram, hans fötter snuddar knappt vid marken.

4. Vems verk är detta, vem har gjort det? Han som i begynnelsen kallade fram släktena, jag, Herren, som var den förste och som ännu för de sista är densamme.

5. Fjärran länder ser det och bävar, hela jorden darrar. De har kommit samman.

6. Alla hjälper varandra och sporrar sina kamrater.

7. Guldsmeden sporras av gjutaren, klensmeden av den som hamrar. Han berömmer lödningen och spikar fast gudabilden, så att den står stadigt.Tröst och löften till Israel

8. Israel, du min tjänare, Jakob, som jag har utvalt, ättling till Abraham, min vän,

9. du som jag hämtade från jordens ände, kallade från dess bortersta hörn — till dig sade jag: Du är min tjänare, jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte.

10. Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.

11. Alla som vänder sin vrede mot dig får blygas och stå med skam. De män som ligger i fejd med dig skall bli till intet och förgås.

12. De män som har slagits med dig skall du söka men inte finna. De män som fört krig mot dig skall bli till intet, ett ingenting.

13. Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.

14. Var inte rädd, Jakob, lilla kryp, Israel, du stackars mask. Jag hjälper dig, säger Herren, Israels Helige är din befriare.

15. Jag gör dig till en skarpeggad trösksläde, en ny med vassa taggar. Du skall tröska bergen till stoft, höjderna till agnar.

16. Du skall vanna dem, vinden skall ta dem, en stormvind skall skingra dem. Men du skall glädjas över Herren, över Israels Helige får du jubla.

17. De fattiga och svaga söker vatten — förgäves. Tungan torkar av törst. Jag, Herren, hör deras bön, Israels Gud sviker dem inte.

18. Floder skall rinna fram på kala höjder, källor springa upp på slätten. Jag gör öknen rik på vatten, gör det torra landet till oaser.

19. Ceder planterar jag i öknen, akacia, myrten och vildoliv, jag sätter cypresser i ödemarken tillsammans med almar och pinjer.

20. Så skall alla se och veta, besinna och förstå, att Herrens hand har utfört detta, att Israels Helige skapat det.Herrens överlägsenhet över avgudarna

21. Lägg fram er sak, säger Herren, anför era bevis, säger Jakobs konung.

22. Må de stiga fram och förklara för oss allt som sker. Förklara det förflutna, så att vi kan begrunda det och förstå det som har skett. Eller tala om för oss vad som skall hända,

23. berätta vad som skall ske härnäst, så att vi förstår att ni är gudar. Gör något, gott eller ont, så att vi alla kan se och skåda.

24. Nej, ni är ingenting, det ni gör är mindre än intet. Avskyvärd är den som väljer er.

25. Jag manade fram en man från norr, från öster kallade jag honom. Han trampar på furstar som på jord, som en krukmakare trampar sin lera.

26. Vem berättade det i förväg, så att vi visste, förutsade det, så att vi såg att det slog in? Ingen förutsade, ingen förkunnade, inte ett ord hördes från er.

27. Jag är den förste som säger det till Sion, jag sänder en glädjebudbärare till Jerusalem.

28. Jag ser mig omkring, men ingen är här, jag talar, men ingen vet råd, ingen kan svara på mina frågor.

29. Nej, de är ingenting, de uträttar intet. Dessa beläten är luft och tomhet.