Jesaja 41 SFB98

1. Var tysta inför mig, ni kustländer. Låt folken hämta ny kraft, låt dem komma fram och sedan tala. Låt oss tillsammans träda inför rätta.

2. Vem har låtit denne uppstå i öster, han som möts av rättfärdighet? Vem ger folkslag i hans våld och gör honom till härskare över kungar? Vem gör dem till stoft för hans svärd och som bortblåst halm för hans båge?

3. Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram, på vägar där hans fötter aldrig gått.

4. Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, Herren, är den förste och den siste. Jag är denne Gud.

5. Havsländerna ser det och bävar, jordens ändar förskräcks. De närmar sig och kommer.

6. Den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: "Var stark!"

7. Den som snidar i trä styrker guldsmeden, och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: "Den är god" och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.

8. Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän!

9. Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig hit från dess yttersta hörn och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat."

10. Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

11. Se, alla som hatar dig skall komma på skam och blygas. Dina motståndare skall bli till intet och förgås.

12. Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem. De som strider mot dig skall gå under och bli till intet.

13. Ty jag är Herren, din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.

14. Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger Herren. Israels Helige är din återlösare.

15. Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar. Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.

16. Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra bort dem och stormen skingra dem. Men själv skall du fröjda dig i Herren, jubla över Israels Helige.

17. De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten, deras tunga förtorkar av törst. Men jag, Herren, skall bönhöra dem, Israels Gud skall inte överge dem.

18. Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag skall göra öknen till sjö och torrt land till källsprång.

19. Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen med myrten och olivträd. På hedmarken skall jag plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,

20. för att man tillsammans skall se och veta, ge akt på och förstå att Herrens hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.

21. För fram er sak, säger Herren, kom med era bevis, säger Jakobs Konung.

22. Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske. Var finns era tidigare utsagor? Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem och se efter hur de har gått i fullbordan. Eller låt oss höra vad som skall komma.

23. Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla häpnar när vi ser det.

24. Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls. Den som väljer er är avskyvärd.

25. Jag har låtit en man uppstå i norr, och han kommer ifrån öster. Han skall åkalla mitt namn. Han skall gå fram över de styrande, som vore de lerjord, lik en krukmakare som trampar lera.

26. Vem talade om detta från begynnelsen, så att vi fick veta det, eller i förväg så att vi kunde säga: "Han har rätt". Det fanns ingen som talade om det, ingen som lät oss höra det, ingen som hörde er tala om det.

27. Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!", den förste som ger Jerusalem detta glädjebud.

28. Jag ser mig om, men här finns ingen. Av dessa är det ingen som kan ge besked, ingen som kan ge ett svar på min fråga.

29. Se, de är alla fåfänglighet, deras verk är ett intet, deras avgudabilder är vind och tomhet.