Jesaja 41 SKB

1. Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer) och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft). Låt dem komma nära och sedan låt dem tala, låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.

2. Vem har rest upp någon från soluppgången, som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]? Han ger (lägger) länderna framför honom och låter honom regera över kungar. Hans svärd gör dem till stoft, hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).

3. Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom). Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter. [Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.]

4. Vem har format och gjort det? Han som har kallat generationerna från begynnelsen. Jag, Herren (Jahve) – är den förste och den siste i evighet – Jag är Han (den Evige och för alltid densamme). [Den förste (hebr. rishon) har sin rot i ordet för huvud. Den siste (hebr. acharonim) står i plural! Därför betyder det att han är den evigt siste, det kan aldrig någonsin komma något eller någon efter honom. I den hebreiska texten finns, centralt mellan den förste och den siste, också et som är en partikel som aldrig översätts, men som motsvarar grekiskans alfa och omega, se 1 Mos 1:1. Här står uttrycket den förste och den siste alltså två gånger i samma mening. I hebreiskan betyder det att detta är en absolut sanning som är kompromisslös och aldrig kan förändras.]

5. Öarna (kustländerna) såg det och bävade, jordens yttersta hörn darrade (skakade som av en jordbävning), de närmade sig och kom,

6. var och en hjälpte sin granne och var och en sa till sin bror: ”Var stark (fast, säker, tapper)!” [Hebr. chazaq används flera gånger i detta kapitel. Betydelsen är att ta ett stadigt tag om någon eller något (vers 9, 13), men även bildligt att ingjuta mod och vara tapper som i denna vers och i Jos 1:6, 7, 9.]

7. Snickaren stärker (ingjuter mod i) guldsmeden och han som använder hammaren (ingjuter mod i) den som smider på städet och säger om lödningen: ”Den är bra”, och han fäster den med spikar så att den inte ska förflyttas.

8. Israel, du min tjänare, Jakob, som jag har utvalt [Jes 44:1], ättling till Abraham, min vän [1 Mos 12:1-3; 18; 2 Krön 20:7; Jak 2:23]

9. dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände, kallade från dess bortersta hörn och till vilken jag har sagt: Du är min tjänare, jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte.

10. Var inte rädd (frukta inte), för jag är med dig; förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om], för jag är din Gud (Elohim). Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert], ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig, ja, jag uppehåller (stöder) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)! [Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar ”min högra” på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]

11. Se, alla som var arga på dig ska komma på skam och bli förvirrade. De som argumenterade mot dig ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).

12. Du ska leta efter dem men inte finna dem, de som var fientliga med dig, de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting, de som krigade mot dig. [En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11-12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9-10 och 13-14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), ”din högra”, ”jag ska hjälpa dig” och ”frukta inte” ytterst.]

13. För jag, Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra), säger till dig: ”Frukta inte (var aldrig någonsin rädd), jag hjälper dig”.

14. Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob, och ni Israels män, jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), din Återlösare – Israels Helige.

15. Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa tänder, du ska tröska berg och mala dem till smått och låta kullarna bli som agnar.

16. Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem, och du ska glädja dig i Herren (Jahve). I Israels Helige ska du ha din ära.

17. De fattiga och behövande söker efter vatten men där finns inget och deras tunga förgås av törst. Jag Herren (Jahve) ska svara dem. Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.

18. Jag ska öppna floder på de kala höjderna och källsprång mitt i dalarna. Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö och det torra landet till vattenkällor.

19. I öknen ska jag plantera cedrar och akacieträd och myrten och olivträd (bokstavligt olja). I ödemarken ska jag plantera cypresser, platanträd [stora träd – upp till 40 meter höga] och lärkträd tillsammans.

20. För att de ska se och veta (djup, intim kunskap) och överväga och tillsammans förstå, att det är Herrens (Jahves) hand som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.Kan avgudarna förutse framtiden?

21. Presentera (konstruera) ditt ärende, säger Herren (Jahve), för fram dina orsaker (anledningar, förklaringar), säger Jakobs Kung.

22. Låt dem föra fram dem [avgudarna] och förkunna för oss vad som ska ske (hända i framtiden). De forna tingen, vad var de? Tala om för oss, så att vi kan överväga dem och veta vad de ger. Eller tala om för oss vad som ska komma.

23. Förkunna de ting som ska ske härefter, så att vi vet att ni är gudar. Ja, gör gott eller gör ont, så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.

24. Se, ni är ingenting och ert arbete är ingenting, en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er).

25. Jag har rest upp en från norr och han kommer, från solens uppgång en som åkallar mitt namn, och han ska komma över ledarna som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.

26. Vem har förkunnat från början för att vi ska veta (djup, intim kunskap), och från före tiden (innan tiden startade), för att vi ska kunna säga att han har rätt? Där finns ingen som förkunnar, där finns ingen som talar om, där finns ingen som lyssnar till dina kungörelser.

27. Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: ”Se (hebr. hineh), se (hebr. hen) dem”, och till Jerusalem en budbärare med gott budskap.

28. Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa, inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.

29. Se, allesammans, deras arbete är förgängligt (tomhet, ingenting), deras gjutna beläten (avgudar) är vind och förvirring.