Jesaja 42 SKB

1. Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stöder), min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsah). Jag har gett honom min Ande, han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.

2. Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta), hans stämma hörs inte på gatorna.

3. Ett strå som har vikt sig (ligger nerböjt) bryter han inte av, och en flämtande låga (slocknande veke) släcker han inte [tjänaren, Jesus ska hela brustna liv]. Han ska utbreda rätten i sanning.

4. Han ska inte släckas eller brytas ner, förrän han har uppenbarat vad rättvisa är på jorden. De avlägsna havsländerna (öarna), väntar ivrigt på hans undervisning (hebr. Torah) .

5. Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve), han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [2 Sam 22:10; Jes 40:22], han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden), han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.

6. [Herren talar nu till Messias:] Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt). Jag ska hålla dig i handen, och bevara dig. Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se Jes 49:6-8; Luk 2:32], som ett ljus för hednafolken (nationerna) [Jes 51:4].

7. Du ska öppna de blindas ögon och föra ut fångar ur fängelsehålan, de som sitter i fängelsets mörker.

8. [Herren vänder sig nu till folket:] Jag är Herren (Jahve), detta är mitt namn. Min härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) [är unik och den] ger jag inte åt någon annan, inga avgudabilder (mänskligt utsnidade avgudabilder) kan få mitt lov.

9. Det som har sagts tidigare har skett [profetiska ord har slagit in], nu förkunnar jag nya ting. Innan det visar sig (som ett frö, innan det spirat), låter jag er höra om det.

10. Sjung till Herren (Jahve) – en ny sång [Jes 2:2; 26:1; Upp 5:9; 14:3], hans lovprisning från jordens ändar, ni som går ner till havet och allt som är däri, öarna och deras invånare.

11. Låt öknen och dess städer lyfta upp sina röster, byarna som Kedar bebor [en nomadstam i norra Arava mellan Edom och Babylon], låt Selas [Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] invånare jubla, låt dem ropa från bergens toppar.

12. Låt dem ge ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod) till Herren (Jahve) och förkunna hans lov på öarna.

13. Herren (Jahve) ska dra fram som en mäktig man (hjälte), han ska uppväcka avund (nitälskan) som en stridsman, Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst), han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender.

14. Under lång tid har jag varit tyst, jag har varit stilla och hållit tillbaka mig själv (lagt band på mig), nu ska jag ropa som en födande kvinna, flämta och flåsa samtidigt.

15. Jag ska omintetgöra bergen och kullarna och torka upp alla deras örter och jag ska torrlägga floderna (bokstavligt göra dem till öar, torrt land) och jag ska torka ut sjöarna (vattensamlingarna).

16. Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner, på stigar som de inte känner till ska jag leda dem. Jag ska göra mörkret ljust framför dem och oländiga platser plana. Detta ska jag göra och det ska inte bli ogjort. [Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]

17. De ska omvända sig (bli vända tillbaka), och skämmas stort (mycket), de som har sin tillit till skurna avbilder, som säger till de gjutna avgudarna: ”Ni är våra gudar.”Israel – vänd om till mig

18. [Detta är den centrala delen i kapitel 40-48. En uppmaning till omvändelse.] Lyssna (hör) ni döva, och se ni blinda, så att ni må se.

19. Vem är blind, om inte min tjänare? Eller döv, som min budbärare som jag har sänt? Vem är blind som han som är helhjärtad, och blind som Herrens tjänare?

20. Ser mycket [alla bevis på Guds godhet, se 4 Mos 4:32-38; 29:2-4; Ps 78; 105], men håller (vaktar, skyddar, bevarar) inte [kommer inte ihåg], öppnar öronen, men hör inte.

21. Herren (Jahve) var tillfreds (nöjd), för sin rättfärdighets skull, att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.

22. Men detta är ett rövat och plundrat folk, alla är fast i hålor och de är gömda i fängelser, de är som ett byte och ingen befriar, tillspillogivna och ingen säger: ”Upprätta”.

23. Vem ibland er vill ge sitt öra (lyssna) till detta? Vem vill lystra och lyssna för tider som kommer?

24. Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring? Var det inte Herren (Jahve)? Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade, inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).

25. Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom, och stridens styrka och satt eld runtomkring honom och han vet inget och den bränner honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta.