Jesaja 43 SFB15

1. Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.

2. Om du går genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig.

3. För jag är Herren din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösen för dig, Nubien och Seba i ditt ställe.

4. Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.

5. Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska hämta dina barn från öster och samla dig från väster.

6. Jag ska säga till länderna i norr: "Ge hit!" och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände,

7. var och en som är uppkallad efter mitt namn och som jag skapat till min ära, som jag format och gjort."

8. För ut det blinda folket som ändå har ögon, och de döva som ändå har öron.

9. Alla hedningar kommer tillsammans och folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt. Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."

10. Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig ska ingen komma.

11. Jag, jag är Herren. Förutom mig finns ingen frälsare.

12. Det är jag som har förutsagt och frälst och förkunnat, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.

13. Jag Är, redan från första dagen. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då hindra det?

14. Så säger Herren, er återlösare, Israels Helige: För er skull sänder jag bud till Babel och bryter ner alla bommarna, och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.

15. Jag är Herren er Helige, Israels skapare, er kung.

16. Så säger Herren, han som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

17. han som förde ut vagnar och hästar dit, en mäktig krigshär. Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer. De utplånades, de släcktes som en veke.

18. Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr.

19. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

20. Markens djur ska ära mig, schakaler och strutsar, för jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.

21. Det folk som jag format åt mig ska höja mitt lov.

22. Men du Jakob har inte kallat på mig, du Israel har tröttnat på mig.

23. Du har inte kommit till mig med dina brännofferfår eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte gett dig arbete med matoffer eller möda med rökelse.

24. Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du gett mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar.

25. Jag, jag är den som utplånar dina brott för min egen skull, dina synder minns jag inte mer.

26. Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt.

27. Redan din stamfar syndade och dina talesmän gjorde uppror mot mig.

28. Därför har jag vanhelgat helgedomens ledare, överlämnat Jakob till förintelse och Israel till hån.