Jesaja 43 SFB98

1. Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.

2. Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.

3. Ty jag är Herren, din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösepenning för dig, Nubien och Seba i ditt ställe.

4. Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.

5. Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig.

6. Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!" och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände,

7. var och en som är uppkallad efter mitt namn, och som jag har skapat till min ära, som jag har format och gjort."

8. För ut det blinda folket, som dock har ögon och de döva, som dock har öron.

9. Låt alla hedningar komma tillsammans, låt folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt. Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."

10. Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma.

11. Jag, jag är Herren, förutom mig finns ingen frälsare.

12. Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.

13. Redan från första dagen är jag denne Gud. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?

14. Så säger Herren, er återlösare, Israels Helige: För er skull sänder jag bud till Babel, och bryter ner alla bommarna, och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.

15. Jag är Herren, er Helige, Israels skapare, er konung.

16. Så säger Herren, han som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

17. han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär. Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer. De utplånades, de släcktes som en veke.

18. Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit.

19. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

20. Markens djur skall ära mig, schakaler och strutsar, ty jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.

21. Det folk som jag har format åt mig skall höja mitt lov.

22. Men du, Jakob, har inte kallat på mig, du, Israel, har tröttnat på mig.

23. Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte vållat dig arbete med matoffer eller möda med rökelse.

24. Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar.

25. Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.

26. Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt.

27. Redan din stamfader syndade, och dina talesmän satte sig upp mot mig.

28. Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare, överlämnat Jakob till förbannelse och Israel till hån.