Jesaja 48 SKB

1. Lyssna till detta, Jakobs hus, som är uppkallat efter Israels namn och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt], som svär vid Herrens (Jahves) namn och använder Israels Guds (Elohims) namn, men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.

2. För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem] och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim). Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.

3. Jag har kungjort tidigare ting för länge sedan, de kom ut ur min mun och jag kungjorde dem, i ett ögonblick gjorde jag dem och de blev till.

4. Eftersom jag vet (är intimt förtrogen med) att du är upprorisk och ditt nackben är av järn, och din panna av brons,

5. därför har jag kungjort det för dig sedan länge, innan det skedde har jag kungjort det för dig, annars skulle du säga: ”Mina avgudar har gjort dem, och mina skurna bilder och mina gjutna beläten har befallt dem.”

6. Du har hört allt detta och sett det, ska du inte förkunna det? Jag har förkunnat för dig nya ting från denna tid, ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).

7. De är skapade nu och inte från förr och innan denna dag hörde du dem inte, annars skulle du ha sagt: ”Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem.”

8. Du hörde inte, du kände inte till, från förr var dina öron inte öppnade, för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst), och du kallades en överträdare från moderlivet.

9. För mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede, och för min ära ska jag låta dig vara, så att jag inte hugger bort dig.

10. Se, jag har renat dig, men inte som silver, jag har prövat dig i lidandets ugn.

11. För min egen skull, för min egen skull [här upprepar sig hebreiskan för att ge emfas och tyngd åt att det är för Guds egen skull och ingenting annat] ska jag göra det, för hur skulle jag kunna vanhelgas? Och min ära ska jag inte ge till någon annan.

12. Lyssna till mig Jakob och Israel, mina kallade (utvalda, tagna avsides). ”Jag är Han. Jag är den förste, och ännu mer (verkligen) den siste.” [Jes 41:4; 44:5; Upp 1:8; 21:6; 22:13]

13. Ja, min hand har verkligen lagt jordens grundvalar och min högra har spänt ut himlarna. När jag kallade på dem stod de tillsammans.

14. Samla ihop er själva, allesammans och lyssna. Vem ibland dem har förkunnat dessa ting? Han som Herren (Jahve) älskar ska visa sin tillfredsställelse (betyder även böja ned) över Babel och visa sin arm över kaldéerna. [Han i denna vers talar profetiskt om Jesus när han kommer tillbaka och ska ta itu med alla som kommit mot Jerusalem, se Upp 19:11-16.]

15. Jag, Jag har talat, jag har kallat på honom, jag har fört honom fram och han ska göra sina vägar framgångsrika (blomstrande, lyckosamma).

16. Kom nära mig, lyssna på detta: Från första början har jag aldrig talat i hemlighet, från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen), och nu har Herren, Herren (Adonaj Jahve) sänt mig och hans Ande.

17. Så säger Herren (Jahve) din Återlösare – Israels Helige: ”Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som undervisar dig för din välgång och leder dig på den väg du ska gå.

18. O, att du ville lyssna till mina befallningar! Då skulle din frid (fullständiga harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom) vara som en flod [rikligt och överflödande, se även Jes 66:12] och din rättfärdighet som havets vågor (som väller in mot stranden oavbrutet).

19. Din säd (avkomma, ättlingar) skulle vara som sanden [Jes 10:22; 1 Mos 15:5; 22:17; Hos 1:10], och avkomlingarna från ditt inre [dina barn] som dess säd, hans namn ska inte bli avhugget, inte utplånas inför mitt ansikte (min åsyn).

20. Gå ut från Babel, fly från kaldéerna [babylonierna]. Förkunna med en sjungande röst, berätta detta, säg det till jordens yttersta gräns, säg: ’Herren (Jahve) har återlöst sin tjänare Jakob,

21. och de törstade inte när han ledde dem genom öknen, han lät vattnet flöda från klippan till dem, han klöv klippan och vattnet forsade ut.’ [Jes 43:19; 2 Mos 17:6; 4 Mos 20:11]

22. Det finns ingen frid (shalom) för de onda,” säger Herren (Jahve). [Samma fras, men med Elohim istället för Jahve, återkommer i Jes 57:21.]