Support Us

1. Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni avlägsna folk! Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.

2. Han gjorde min mun likt ett skarpt svärd, och gömde mig under sin hands skugga (han skyddade mig). Han gjorde mig till en vass pil, och gömde mig i sitt koger.

3. Och han sa till mig: ”Du är min tjänare, Israel [idealbilden av Israel; hebr. jisrael – Gud triumferar], i vilken jag ska bli ärad (förhärligad).”

4. Men jag svarade: ”Jag har ansträngt mig (arbetat) förgäves, jag har använt min styrka till tomhet och fåfänglighet, men likväl (med säkerhet) är min rätt hos Herren (Jahve) och min lön (belöning) hos min Gud (Elohim).”

5. Nu säger Herren (Jahve), han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet, för att jag ska föra Jakob tillbaka så att Israel samlas hos honom. [I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. Judarna skulle föras tillbaka från den babyloniska fångenskapen, men har även en uppfyllelse som vi ser i vår tid när judarna är tillbaka i landet Israel. Här finns också en profetia att bli förd tillbaka från den största fångenskapen av dem alla – synden.] Jag vill bli ärad i Herrens ögon, för Herren är källan till min styrka. [Även om tjänaren skulle bli missförstådd, föraktad och avvisad av folket, har han sin ära och styrka i Herren.]

6. Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger: ”Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare, att bara upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka Israels överlevande. Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken, så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns.” [Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]

7. Detta säger Herren (Jahve), Israels Återlösare, hans Helige, till den som människan föraktar, som folken avskyr, en tjänare under härskare: ”Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp, furstar ska böja sig, på grund av Herren som är trofast, Israels Helige som har utvalt dig.”

8. Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]: ”I en tid av nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) svarar jag dig, på frälsningens dag hjälper jag dig. Jag skyddar dig och ska göra dig till ett förbund för folket [folket i singular syftar alltid på Israel, se Jes 42:6]. Landet ska bli upprättat (återuppbyggt), och de övergivna jordlotterna ska fördelas.

9. Ni ska säga till de fångna: ’Kom ut,’ till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram.’ De ska finna bete längs vägarna, kala höjder [berg med liten eller ingen vegitation – hebr. shefi] ska bli deras betesmarker.

10. De ska varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen ska inte skada dem. Han som förbarmar sig över dem ska leda (hebr. nahag) dem, till friska vattenkällor ska han föra dem varsamt (hebr. nahal).

11. Jag ska göra alla mina berg till en väg (hebr. derech) och mina huvudvägar (hebr. mesila) ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda.”

12. Se, dessa ska komma från långt bort och dessa från norr och från väster och dessa från landet Sinim [Kina].

13. Stäm upp till glädjesång, ni himlar! Gläd dig, du jord! Brist ut i jubelsång, ni berg! För Herren har tröstat sitt folk, och förbarmar sig över sina betryckta.

14. Men Sion [Jerusalem, och dess invånare som blivit tillfångatagna och förda till Babylon] säger: ”Herren (Jahve) har övergivit mig, min Herre (Adonaj) har glömt mig.”

15. [Herren svarade:] Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar? Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)? Även om en mor skulle glömma sina barn, så skulle jag aldrig glömma dig.

16. Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator. [Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.] Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.

17. Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare och de som ödelägger ska dra bort från dig.

18. Lyft upp dina ögon och se runt omkring, alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig. Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ”ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke, och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).

19. För dina fördärvade och ödelagda platser och ditt land som blivit förstört, ska nu bli alldeles för litet för sina invånare, och de som slukade dig ska vara långt borta.

20. Sönerna från din smärtsamma förlust ska då säga i dina öron: ”Platsen är för liten för mig, ge mig utrymme så att jag kan bo här.”

21. Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta: ”Vem har fött dessa åt mig? Var jag inte bestulen på mina barn, barnlös och en flykting och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)? Och vem har uppfostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam, dessa, var fanns de?”

22. Så säger Herren Gud (Adonaj Jahve): Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna och sätta upp mitt baner över folken, och de ska bära dina söner i famnen, och dina döttrar ska de bära på sina axlar.

23. Och kungar ska vara deras uppfostrare och drottningar deras ammor, de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden och slicka stoftet [dammet] från dina fötter, och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve), för de ska inte skämmas som väntar på mig.

24. Ska bytet tas från den mäktige eller de tillfångatagna bli befriade från segraren?

25. Men så säger Herren (Jahve): Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort och bytet från den fruktansvärda ska befrias, och jag ska strida med den som stred mot dig, och jag ska frälsa (rädda) mina söner.

26. Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin, och allt kött [alla människor] ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogna med) att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.