Jesaja 5 B2000

1. Jag vill sjunga en sång om min älskade vän, en sång om min vän och hans vingård. Högt uppe på en bördig sluttning hade min vän en vingård.

2. Han luckrade upp den och plockade sten och planterade ädelt vin. Han byggde ett vakttorn, han högg ut ett presskar. Han väntade sig söta druvor, men vingården gav honom sura.

3. Döm nu, Jerusalems män och Judas folk, döm mellan mig och min vingård!

4. Vad mer kunde göras för min vingård, som jag inte redan har gjort? Jag väntade söta druvor — varför gav den mig sura?

5. Nu skall jag låta er veta vad jag tänker göra med min vingård. Jag skall ta bort stängslet, så att den blir skövlad, jag skall riva muren, så att den blir nertrampad.

6. Jag skall låta den förfalla: där skall inte beskäras, inte hackas, tistel och törne skall ta överhand. Och molnen skall jag förbjuda att fälla sitt regn över den.

7. Herren Sebaots vingård är Israel, Judas folk hans älskade plantering. Han väntade oväld men fann våld, väntade rätt men fann orättvisa.Verop

8. Ve er som samlar hus efter hus och lägger åker till åker, tills ingen mark finns kvar och ni ensamma äger landet!

9. Detta har Herren Sebaot uppenbarat för mig: Sannerligen, de många husen skall stå öde, stora och ståtliga, men tomma.

10. En vingård på tio plogland skall ge en enda lägel vin, en hel tunna utsäde skall ge en enda skäppa korn.

11. Ve dem som störtar upp i ottan för att få sig ett rus och blir sittande långt fram på kvällen heta av vin!

12. Där hörs lyra och harpa, tamburin och flöjt, medan vinet flödar på deras fester. Men Herrens verk ser de inte, vad han gör märker de inte.

13. Därför skall mitt folk föras bort, ty de saknar förstånd. Stormännen skall dö av hunger, den larmande hopen försmäkta av törst.

14. Därför öppnar dödsriket sitt gap, spärrar upp sina breda käftar, och stadens förnäma skall störta dit ner, hela den högljudda, larmande hopen, de som nu festar i staden.

15. Därför kuvades människan, därför tvangs hon på knä, och de stolta tvangs att sänka blicken.

16. Men Herren Sebaot visade sig i sin storhet när han fällde sin dom, Gud, den Helige, framstod i sin helighet när rättvisa skipades.

17. Där skall lammen vallas som på en äng, bland de dräptas ruiner skall killingar beta.

18. Ve dem som drar till sig straffet med lögnens rep och straffdomen med falskhetens lina,

19. de som säger: »Må han skynda sig, må han snart utföra sitt verk, så att vi får se det. Må det komma, må det ske, det som Israels Helige har bestämt, så att vi får uppleva det.«

20. Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, surt till sött och sött till surt!

21. Ve dem som är visa i egna ögon och anser sig själva kloka!

22. Ve dem som är hjältar i att dricka och mästare i att blanda sitt vin!

23. De friar den skyldige för mutor och vägrar den oskyldige hans rätt.

24. Men som halmstrån förtärs av lågan och hö sjunker samman i elden skall deras rot murkna och löven virvla bort som stoft. De har förkastat Herren Sebaots lag, Israels Heliges ord har de föraktat.

25. Därför vredgades Herren på sitt folk, han lyfte handen och slog det. Då bävade bergen och liken låg på gatorna som avskräde. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft.Fienden från fjärran

26. Han skall höja fälttecknet för ett folk i fjärran, locka det hit från jordens ände. I rasande fart skall det komma,

27. ingen är trött eller snubblar, ingen dåsar, ingen sover. Inget bälte lossnar, ingen skorem brister.

28. Deras pilar är vässade, bågarna spända. Hästarnas hovar är hårda som flinta, vagnshjulen virvlar som vinden.

29. Deras rytande är som lejonets, de ryter som unga lejon. Morrande griper de bytet och släpar i väg det, och ingen kan rädda det.

30. Den dagen skall man höra ett rytande som när havet ryter. Blickar man ut över landet råder mörker och nöd, ljuset förmörkas av töcken.