Jesaja 5 SFB98

1. Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.

2. Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.

3. Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård.

4. Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

5. Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd. Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad.

6. Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne skall komma upp, och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den.

7. Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.Domsord över ogudaktigheten

8. Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker, till dess inget utrymme längre finns och ni är de enda som bor i landet.

9. Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron: Sannerligen, många hus skall bli öde, stora och vackra hus utan invånare.

10. En vingård på tio plogland skall ge endast ett batmått, och en homers utsäde skall ge endast en efa.

11. Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att jaga efter starka drycker och sitter uppe till sena natten, upphettade av vin!

12. Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare, pukor, flöjter och vin. Men Herrens gärningar bryr de sig inte om, hans händers verk intresserar dem inte.

13. Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap, ty de saknar kunskap. Dess ädlingar skall lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.

14. Därför ökar dödsriket sitt begär, och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta måste fara dit ner tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne.

15. Människorna skall bli nerböjda, var och en förödmjukad. Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.

16. Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.

17. Då skall lammen beta som på sin egen mark, och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.

18. Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor,

19. dem som säger: "Låt honom hasta, låt honom skynda med sitt verk, så att vi får se det. Låt det som Israels Helige beslutat närma sig och komma, så att vi lär känna det!"

20. Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

21. Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!

22. Ve dem som är hjältar i att dricka vin och duktiga att blanda starka drycker,

23. dem som för mutor frikänner den skyldige och berövar den rättfärdige hans rätt.

24. Liksom eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så skall deras rot ruttna bort och deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade Herren Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.

25. Därför brinner Herrens vrede mot hans folk, och han räcker ut sin hand mot det och slår det, så att bergen darrar och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

26. Han reser ett baner för hednafolken i fjärran och lockar på dem från jordens ände. Och se, de kommer snabbt och med hast.

27. Ingen ibland dem är trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Bältet kring deras höfter lossnar inte, deras skoremmar går inte av.

28. Deras pilar är skarpa, alla deras bågar är spända. Hovarna på deras hästar är som av flinta, deras vagnshjul liknar stormvinden.

29. Deras rop är som en lejoninnas rytande. De ryter som unga lejon, ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det, och ingen finns som räddar.

30. På den dagen skall det dåna mot dem, likt havets dånande. Ser man ut över landet, är där mörker och kval, ljuset förmörkas av töcken.