Jesaja 5 SKB

1. Låt mig sjunga till min älskade (kära vän – hebr. jadid), en sång till min älskling (hebr. dod) och hans vingård. Min älskade (hebr. jadid) har en vingård på ett bördigt berg.

2. Han har grävt den och gjort fritt från stenar och byggt ett torn i dess mitt och även huggit ut ett kar (vinpress) där. Och han förväntade sig att den skulle bära goda druvor, men den bar vilddruvor [värdelösa druvor].

3. Och nu ni Jerusalems invånare och Juda män, döm – jag ber er – mellan mig och min vingård.

4. Vad mer hade kunnat göras för min vingård, som jag inte har gjort? Varför, när jag förväntade att den skulle bära goda druvor, bar den vilddruvor [värdelösa druvor]?

5. Jag ska berätta för dig vad jag ska göra med min vingård. Jag ska ta bort dess häck och den ska bli slukad, jag ska bryta ner dess mur och den ska bli nedtrampad.

6. Och jag ska lägga den öde, den ska inte bli beskuren (vinstockarna ska inte skötas om) eller hackad (jorden ska inte bearbetas), utan det ska komma upp tistlar och törnen. Jag ska även befalla molnen att inte regna något regn över den.

7. För Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) vingård är Israels hus, och Juda män är hans älskade plantering (som han finner behag i). Och han sökte efter rätt (hebr. mishpat), men såg våld (hebr. mishpat), [sökte] efter rättfärdighet (hebr. tsedaqa), men såg skrik (rop – hebr. tseaqa) [kaos och upplopp].

8. [Det första av sex verop:] Ve dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus, som lägger fält till fält, till dess det inte finns mer utrymme, och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se 3 Mos 25; 4 Mos 26:55. Se även 1 Kung 21:1-3; Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]

9. I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Med säkerhet ska många hus bli öde, även stora och fina (hus) ska sakna någon som bor i det.

10. För en vingård på tio plogland [ca 10 tunnland] ska ge en bat [ca 30 liter] och en chomer med säd [den vikt en åsna kunde bära] ska ge en efa [22-36 liter]. [Exakta storleken på tio plogland är okänt, men troligtvis är det så stor yta som 10 par oxar hann plöja på en dag. Det kan motsvara den gamla nordiska ytenheten tunnland (som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde). Hebr. chamor är åsna, och en chomer den vikt som en åsna kunde bära. I båda fallen är det väldigt dålig avkastning på skörden, bara 10%.]

11. [Det andra veropet:] Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen, för att de ska kunna få en stark dryck, som stannar uppe sent till dess vinet gör dem upphetsade (berusade). [Ords 23:30]

12. Och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt och vin finns på deras fester, men de beaktar (räknar) inte (med) Herrens (Jahves) gärningar, inte heller besinnar de vad han gör med sin hand.

13. Därför har mitt folk gått i fångenskap, i brist på kunskap (intim förståelse), och deras ärbara män svälter och skarorna (de många) är drabbade av törst.

14. Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit) och öppnat sin mun på vid gavel, och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedommar – hebr. hamona) och han som triumferar ibland dem.

15. Och människan är nedböjd och mannen är ödmjukad och ögonen på de högdragna är ödmjukade.

16. Men Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är upphöjd i rätt, och Gud (El) den Helige är helig i rättfärdighet.

17. Då ska lamm beta som om de var på sina betesmarker, och på de fetas övergivna platser ska vandraren äta.

18. [Det tredje veropet:] Ve dem som drar överträdelser med linor av fåfänga (svek) och synd som om det var ett vagnsrep.

19. De säger: ”Låt honom skynda sig, låt honom göra sitt arbete med hast, så att vi ser det, och låt rådsluten från Israels Helige komma nära, så att vi får kännedom (kunskap) om det.

20. [Det fjärde veropet:] Ve dem som kallar ont gott, och gott ont. Som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) mörker till ljus, och ljus till mörker, som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) bittert till sött och sött till bittert.

21. [Det femte veropet:] Ve dem som är visa i sina egna ögon och anser sig själva kloka [att de är intelligenta, kan urskilja och förstå].

22. [Det sjätte och sista veropet:] Ve dem som är stora vindrickare, och stridsmän som blandar till starka drycker,

23. som rättfärdigar den onde för en muta och tar bort (vränger) rätten från den rättfärdige.

24. Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset) och som agnarna slukas i flammorna, så ska deras rot bli rutten och deras blomning ska flyga bort som damm (gå upp i rök), eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) undervisning (Torah) och föraktat Israels Heliges löftesord.

25. Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem. Och bergen skakar och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Frasen återkommer senare, se Jes 9:12, 17, 21; 10:4.]

26. Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran, och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns), och se, de ska komma med hast.

27. Ingen av dem ska bli trött, inte snubbla bland dem, ingen ska slumra eller sova, inte heller ska någons gördel lossna från höften, ingen rem på en sandal ska gå sönder,

28. (på dem) vars pilar är skarpa och alla deras bågar spända, deras hästars hovar ska räknas som flinta, och deras vagnshjul som en virvelvind.

29. Deras rytande ska vara som ett lejons, de ska ryta som unga lejon, ja de ska ryta och ta byte och bära bort det i säkerhet, och det ska inte finnas någon att befria.

30. Och de ska ryta mot dem på den dagen som rytandet av havet, och om någon ser på landet, ska de se mörker och ångest, och ljuset är mörkt i dess sky.