Jesaja 5 SV1917

1. Herrens vingård. Domsord över ogudaktigheten. Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård.  Min vän hade en vingård      på en bördig bergskulle.

2.  Och han hackade upp den      och rensade den från stenar      och planterade där ädla vinträd;  han byggde ett vakttorn därinne,      han högg ock ut ett presskar däri.  Så väntade han att den skulle bära äkta druvor,      men den bar vilddruvor.

3.  Och nu, I Jerusalems invånare      och I Juda män,  fällen nu eder dom      mellan mig och min vingård.

4.  Vad kunde mer göras för min vingård,      än vad jag har gjort för den?  Varför bar den då vilddruvor,      när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

5.  Så vill jag nu kungöra för eder      vad jag skall göra med min vingård:  Jag skall taga bort dess hägnad,      och den skall givas till skövling;  jag skall bryta ned dess mur,      och den skall bliva nedtrampad.

6.  Jag skall i grund fördärva den,      ingen skall skära den eller gräva däri.  Den skall fyllas med tistel och törne;  och molnen skall jag förbjuda      att sända ned regn på den.

7.  Ty HERREN Sebaots vingård,      det är Israels hus;  och Juda folk      är hans älsklingsplantering.  Men när han väntade laglydnad,      då fann han lagbrott,  och när han väntade rättfärdighet,      fann han skriande orättfärdighet.  --

8.  Ve eder som läggen hus till hus  och fogen åker till åker,  intill dess att rum ej mer finnes  och I ären de enda som bo i landet!

9.  Från HERREN Sebaot      ljuder det så i mina öron:  Sannerligen, de många husen      skola bliva öde;  huru stora och sköna de än äro,      skola de bliva tomma på invånare.

10.  Ty en vingård på tio plogland      skall giva allenast ett batmått,  och en homers utsäde      skall giva blott en efa.

11.  Ve dem som stå bittida upp      för att hasta till starka drycker,  och som sitta intill sena natten      för att upphetta sig med vin!

12.  Harpor och psaltare,      pukor och flöjter och vin      hava de vid sina dryckeslag,  men på HERRENS gärningar      akta de icke,  på hans händers verk      se de icke.

13.  Därför skall mitt folk oförtänkt      föras bort i fångenskap;  dess ädlingar skola lida hunger  och dess larmande skaror försmäkta av törst.

14.  Ja, därför iar dödsriket      upp sitt gap,  det öppnar sina käftar      utan allt mått,  och stadens yperste      måste fara ditned,  jämte dess larmande och sorlande skaror,      envar som fröjdar sig därinne.

15.  Så bliva människorna nedböjda      och männen ödmjukade,  ja, ödmjukade varda      de högmodigas ögon.

16.  Men HERREN Sebaot      bliver hög genom sin dom,  Gud, den helige,      bevisar sig helig genom rättfärdighet.

17.  Och lamm gå där i bet      såsom på sin egen mark,  och på de rikas ödetomter      söka vandrande herdar sin föda.

18.  Ve dem som draga fram missgärningsstraff      med lögnens tåg  och syndastraff      såsom med vagnslinor,

19.  dem som säga: »Må han hasta,      må han skynda med sitt verk,      så att vi få se det;  må det som Israels Helige har beslutit      nalkas och komma,      så att vi förnimma det!»

20.  Ve dem som kalla det onda gott,      och det goda ont,  dem som göra mörker till ljus,      och ljus till mörker,  dem som göra surt till sött,      och sött till surt!

21.  Ve dem som äro visa i sina egna ögon      och hålla sig själva för kloka!

22.  Ve dem som äro hjältar      i att dricka vin  och som äro tappra      i att blanda starka drycker,

23.  dem som giva den skyldige rätt      för mutors skull,  men beröva den oskyldige      vad som är hans rätt!

24.  Därför, såsom eldsflamman förtär strå,      och såsom halm sjunker tillsammans i lågan,  så skall deras rot förruttna,  och deras löv skola flyga bort såsom stoft,  eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag  och föraktade Israels Heliges ord.

25.  Därför har HERRENS vrede      upptänts mot hans folk,  och han uträcker sin hand      emot det och slår det,  så att bergen darra,  och så att döda kroppar ligga      såsom orenlighet på gatorna.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.

26.  Och han reser upp ett baner      för hednafolken i fjärran,  och lockar på dem att de skola komma      från jordens ända;  och se, snart och med hast      komma de dit.

27.  Ingen finnes bland dem, som är trött,      ingen som är stapplande.  Ingen unnar sig slummer      och ingen sömn;  på ingen lossnar bältet      omkring hans länder,  och för ingen brister      en skorem sönder.

28.  Deras pilar äro skarpa,      och deras bågar äro alla spända;  deras hästars hovar      äro såsom av flinta,  och deras vagnshjul likna stormvinden.

29.  Deras skriande är såsom en lejoninnas;      de skria såsom unga lejon,  rytande gripa de sitt rov och bära bort det,      och ingen finnes, som räddar.

30.  Ett rytande över folket      höres på den dagen,      likt rytandet av ett hav;  och skådar man ned på jorden,      se, då är där mörker och nöd,  och ljuset är förmörkat genom töcken.