Jesaja 54 SKB

1. Sjung du ofruktsamma som inte har fött barn! Öppna din mun och sjung och låt din mun ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar! Ty de ensammas barn är många, de är fler än de barn som gifta par har, säger Herren (Jahve). [Citeras av Paulus i Gal 4:27.]

2. Gör platsen stor, utvidga den för dina tält, spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel; håll ingenting tillbaka (var inte sparsam), förläng dina tältlinor och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i]. [Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud ”tabernaklar” – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]

3. För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark) och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer) och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).

4. Frukta inte, för du ska inte skämmas! Låt dig inte generas, för du ska inte mer förödmjukas. Du ska glömma bort din ungdoms skam och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg. [Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25-27; Upp 21:2.]

5. För han [maskulinum plural] som är din man (herre) [äger rätten till dig] är han [maskulinim plural] som har skapat (som skapar) dig [är din Skapare], Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn. Din Återlösare (hebr. goel) är Israels Helige, han som kallas hela jordens Gud (Elohim).

6. För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande, kallade Herren (Jahve) på dig, som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).

7. Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor nåd (evig nåd; ordagrant ”mycket barmhärtigheter” – hebr. gadol rachamim) vill jag samla dig igen.

8. För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede, men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig”, säger Herren, din Återlösare. [Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.]

9. För mig är detta som Noas vatten (flod) [1 Mos 6-9 – denna tid kan liknas vid Noas dagar], när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [1 Mos 9:11]. På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).

10. Ja, även om bergen viker bort (rämnar, försvinner – hebr. mosh) och höjderna vacklar (skakar), ska min nåd (kärleksfulla omsorg; trohet – hebr. chesed) inte vika (försvinna – hebr. mosh) från dig och mitt fridsförbund inte vackla (skaka)”, säger han som förbarmar sig över (älskar, är nådefull mot – hebr. racham) dig, Herren (Jahve).

11. Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst. Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.

12. Jag ska göra dina krön (tinnar, överdelar) av rubiner och dina portar av karbunkel och hela din inhägnad (gräns, det som omgärdar ditt kvarter, utrymme) av dyrbara stenar.

13. Alla dina söner (barn) ska undervisas av Herren (Jahve), och dina söner (barn) ska ha stor frid (stor ro, stillhet, vila; fullständig harmoni – hebr. rav shalom).

14. I rättfärdighet ska du vara grundad (djupt rotad), du ska vara fjärran från förtryck, du ska inte frukta (vara rädd), och inte fördärv – för det ska inte komma nära dig.

15. Om man sammangaddar sig mot dig [om fiender smider onda planer, se Ps 2:2], är det inte från mig, den som går i förbund mot dig, ska falla över dig (bli tillfångatagen av dig).

16. Se, jag har skapat smeden som blåser på kolelden och gör (formar, tillverkar) ett vapen för dess syfte, och jag har skapat fördärvaren som ödelägger.

17. Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig ska ha [någon] framgång (ska rusa fram; ska lyckas) och varje tunga (röst – även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser] ska du fördöma (motbevisa; visa bort från dig; förklara skyldig) [i domstolen]. Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahves) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva), och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).