Jesaja 55 SKB
1. Hör upp (hallå, ve)! [Hebreiska hoj används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2-3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.] Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.] Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen! Även den som inte har några pengar (något silver) – kom, köp säd och ät! Ja, kom och köp säd utan pengar och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk. [Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]
2. Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat) och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar? Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig och ät det som är gott (ger näring) och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
3. Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig, lyssna så ska er själ leva! Jag ska sluta ett evigt förbund med dig, på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2-4]
4. Se, honom [David, som en representant för Messias, eller Messias] har jag gjort till ett vittne för folken, till furste och härskare över folken.
5. Se, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner, och folk som du inte känner ska skynda till dig, för Herrens, din Guds skull, Israels Helige, som gett dig din härlighet.
6. Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahve) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom), åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.
7. Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil] och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer). När de vänder om till Herren (Jahve) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd), när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25-31; 30:1-10]
8. För mina tankar (planer, syften) är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Ordagrant: för inte är mina tankar era tankar, inte heller är era vägar mina vägar, dvs. ert sätt att tänka och agera går inte att jämföra med Guds sätt.]
9. För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar, och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
10. För liksom regnet och snön faller från himlen (ordagrant: himlarna), och inte vänder tillbaka dit utan att ha vattnat jorden och fått den att bära frukt och grönska (gro, spira) – så att den ger säd att så (säd till den som sår) och bröd att äta (bröd till den som äter) –
11. så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun: Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst), utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt), och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för. [Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se vers 3-7 och 12-13.]
12. För ni ska gå ut med fröjd och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom). Bergen och kullarna ska brista ut i sång och fältets alla träd ska klappa sina händer.
13. Istället för törne ska cypresser växa upp och istället för nyponbuskar ska myrten växa upp. Det ska vara som ett minnesmärke för Herren (Jahve), ett evigt tecken som inte ska huggas bort.