Jesaja 57 B2000

1. Den rättfärdige går under, och ingen bryr sig om det, de trogna rycks bort, och ingen märker det. Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort,

2. men han skall få frid. De som fört ett rättrådigt liv skall få gå till vila.Varningsord till avgudadyrkarna

3. Kom hit, ni barn av en trollpacka, avlade i otukt och hor!

4. Vem gör ni er lustiga över? Varför gör ni grimaser och räcker ut tungan? Ni är själva brottets barn, lögnens avkomma,

5. ni som brinner av brunst bland terebinterna, under alla grönskande träd, ni som slaktar era barn i ravinerna, djupt inne i klippornas skrevor.

6. Bland ravinens stenblock hör du hemma, det är där du har din plats. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Skall jag finna mig i detta?

7. På ett högt berg gör du dig en bädd och går dit upp för att offra.

8. Du ställer ditt tecken innanför dörr och dörrpost. Du lämnar mig, du blottar dig och gör plats i bädden, du tar för dig av dem, du älskar att ligga med dem, lystet ser du på deras kön.

9. Du slösar olja på Melek och är frikostig med dina salvor. Du sänder dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner i dödsriket.

10. Du blir trött av allt du håller på med men säger aldrig att det är lönlöst. Du finner ny styrka och mattas inte.

11. Vem är du rädd för, vem fruktar du, eftersom du bedrar mig, glömmer mig och inte tänker på mig? Jag har ju tigit och varit dold, mig fruktar du inte.

12. Men nu förklarar jag: Dina rättfärdiga gärningar kommer inte att hjälpa dig.

13. Må din gudahop rädda dig när du ropar på hjälp! Nej, vinden tar dem allesammans, en vindfläkt för bort dem. Men den som tar sin tillflykt till mig, han skall få landet som egendom och ta mitt heliga berg i besittning.Tröstande ord till de modlösa

14. Han säger: Bryt väg, bana väg, röj undan hindren för mitt folk!

15. Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft.

16. Jag skall inte ständigt hålla räfst, inte vredgas för evigt — då skulle livsanden förgås, de levande väsen jag skapat.

17. Jag blev vred över deras syndiga girighet, jag straffade dem och dolde mig i vrede, men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg.

18. Jag har sett vad de hållit på med, men jag skall bota dem, leda dem och ge dem tröst. Hos de sörjande

19. skapar jag lovsång. Frid och lycka åt alla, fjärran och nära, säger Herren, jag skall bota dem.

20. Men de gudlösa är som ett upprört hav, det blir aldrig stilla, dess vågor rör upp dy och slam.

21. De gudlösa får aldrig någon lycka, säger min Gud.