Jesaja 6 SKB

1. Det år kung Ussia [hebr. Uzzijaho] dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.

2. Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de.

3. Den ena ropade till den andre och sa: ”Helig, helig, helig är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), hela jorden är full av hans härlighet (tyngd, dignitet, mättad fullständig gudsnärvaro).”

4. Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök.

5. Då sa jag: ”Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan], detta är slutet för mig (jag är redan död), jag har orena läppar och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar. Mina ögon har sett Konungen, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).”

6. Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (det hebreiska verbet för att brinna är saraf). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.]

7. Och han rörde min mun med det och sa: ”Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten.”

8. Sedan hörde jag Herrens (Adonajs) röst säga: ”Vem ska jag sända? Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?” Då svarade jag: ”Här är jag, sänd mig!” [Uttrycket ”Här är jag!” (hebr. hineni) har innebörden ”jag står till förfogande” eller ”jag är beredd att ta ansvar”, se även 1 Mos 22:1.]

9. Och han sa: ”Gå och säg till detta folk: Hör ni verkligen, men förstår ingenting, och ser ni verkligen, men uppfattar ingenting.

10. Gör detta folks hjärtan feta, och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon. Annars skulle de se med sina ögon, och höra med sina öron, och förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bli helade.”

11. Då sa jag: ”Herre (Adonaj), hur länge?” Han svarade: Till dess städerna ligger öde och utan invånare, husen är utan människor, och landet är fullständigt öde.

12. Herren (Jahve) ska driva folket långt bort och landet ska bli helt övergivet. [Ordagrant: ”och stor är övergivenheten mitt i landet.”]

13. Om det fortfarande finns ett tält där ska det förtäras (eldas upp). Som en terebint eller en ek vars stubbe finns kvar när det sågats ner, på samma sätt ska den heliga säden bli en stubbe.