Jesaja 63 B2000

1. »Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i röda kläder, som praktfull i sin dräkt går fram med väldig kraft?« Jag är den som förkunnar rättfärdighet, den som har makt att rädda.

2. »Varför är din dräkt så röd, dina kläder som en vintrampares?«

3. Jag har ensam trampat vinpressen, ingen från folken hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, stampade dem i min harm. Saften stänkte på mina kläder, hela min dräkt blev fläckad.

4. Jag hade bestämt en hämndens dag, befrielsens år var inne.

5. Jag såg mig om, men ingen kom till hjälp, jag häpnade över att ingen gav mig stöd. Då gav min styrka mig seger, min vrede blev mitt stöd.

6. Jag trampade folken i min vrede, krossade dem i min harm. Jag lät deras blod flyta på marken.Herrens godhet mot Israel i forna dagar

7. Jag vill förkunna Herrens kärlek, prisa Herren för allt han gjort för oss, allt det goda han gjort för Israels folk i sin barmhärtighet och sin stora kärlek.

8. Han sade: De är ju mitt folk, barn som aldrig sviker. Därför blev han deras räddare

9. i all nöd. Det var inget sändebud, ingen ängel utan han själv som räddade dem, det var han som befriade dem av kärlek och medömkan. Alltid i gångna tider lyfte han upp dem och bar dem.

10. Men de trotsade honom och bedrövade hans heliga ande. Han förvandlades till deras fiende, och han stred mot dem.

11. Då tänkte hans folk på gångna tider: Var är han som drog upp ur vattnet herden för sin hjord? Var är han som ingöt sin heliga ande i hans bröst,

12. han som lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida, han som klöv havet framför dem och skapade sig ett evigt namn,

13. han som förde dem genom djupen? Som hästen på heden gick de fram utan att snava.

14. Likt boskap på väg ner i dalen fördes de av Herrens ande. Så ledde du ditt folk och skapade dig ett härligt namn.Israels klagan

15. Blicka ner från himlen, från din heliga och härliga boning. Var är din lidelse och din kraft? Din ömhet och barmhärtighet vägrar du mig.

16. Du är ju vår fader, Abraham vill inte veta av oss, Israel erkänner oss inte. Du, Herre, är vår fader, alltid har du hetat vår befriare.

17. Varför låter du oss gå vilse och överge dina vägar, Herre, varför gör du våra hjärtan hårda, så att vi inte fruktar dig? Ändra dig för dina tjänares skull, de stammar som är din egendom.

18. Varför får gudlösa beträda din helgedom, våra fiender trampa omkring i ditt tempel?

19. Det är som om du aldrig varit vår härskare, som om ditt namn inte hade utropats över oss.