Support Us

1. Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet] med högröda kläder från Botsra [betyder ”fårfålla” eller ”fästning”; en stad i Edom]? Denne som är magnifik i sin dräkt, ståtlig i sin storhet och styrka? – ”[Det är] Jag som talar i rättfärdighet, mäktig att frälsa.”

2. ”Varför är din dräkt röd och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?”

3. ”Jag ensam har trampat min vinpress och av folket var det ingen som var med mig. Jag trampade dem i min vrede, ja, jag trampade dem i min vrede och i mitt raseri förtrampade jag dem. Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad så att jag sölade ner hela min dräkt.

4. Hämndens dag som var i mitt hjärta och året för min återlösning har kommit.

5. Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp och jag förvånades att det inte fanns någon som stödde mig. Därför har min egen arm gett mig frälsning och mitt raseri har understött mig.

6. Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem druckna med mitt raseri och jag utgöt deras hjärtans blod (livsande) över jorden.”

7. Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek), Herrens lovprisning [pluralis], över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem, riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis]. [Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]

8. För han säger: ”Sannerligen, de är mitt folk, barn (söner) som inte ska behandlas falskt;” så blev han deras frälsare.

9. I all deras plåga, var han plågad och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem. I hans kärlek och i hans medlidande återlöste han dem och han lyfte upp dem och bar dem alla deras dagar för evigt. [Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som döljer hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]

10. Men de gjorde uppror och bedrövade hans helige Ande, därför vändes han till att bli deras fiende, han själv stred mot dem.

11. Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna, Moses dagar. Var är han som drog upp dem ur havet med herdarna över hans hjord? Var är han som placerade sin helige Ande i deras mitt?

12. Vad fick hans härliga arm att vandra vid Moses högra hand? Som delade vattnet framför dem, för att ge honom ett evigt namn?

13. Som ledde dem genom djupen, som en häst i vildmarken, utan att snubbla?

14. Som boskapen som går ner till dalen, får Herrens (Jahves) Ande dem att vila. Så ledde du ditt folk, för att göra ditt namn ärat.

15. Se ner från himlarna och skåda från din heliga och majestätiska boning. Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar, ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim), den undanhålls för mig.

16. För du är vår Fader, för Abraham kände oss inte och Israel hyllade oss inte. Du, Herre (Jahve), är vår Fader vår Återlösare från evighet är ditt namn.

17. Herre (Jahve), varför får du oss att ta fel på dina vägar och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan? Kom tillbaka för din tjänares skull, arvet från dina stammar.

18. För en kort tid fördrevs ditt heliga folk [alt. översättning: ”För en kort tid ägde ditt heliga folk det”], våra vedersakare trampade ned din helgedom.

19. Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat, som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.