Jesaja 64 SKB

1. Åh, att du ville riva isär himlarna, att du ville komma ner, så att bergen kan skälva och skaka i din närvaro.

2. Som när eld antänder snåret och elden får vattnet att koka, gör (på samma sätt) ditt namn känt för dina motståndare, så att nationerna skakar och bävar i din närvaro.

3. När du gör fantastiska ting, som vi inte ens sökt (tittat efter), åh, att du ville komma ner, så att bergen må skälva i din närvaro!

4. Från evighet har ingen hört, har inget öra tagit emot, inte heller har något öga sett en gud bredvid dig, som agerar för dem som väntar på honom.

5. Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar, som ständigt kom ihåg dig. Se, du blev vred, och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar), är det möjligt att vi blir frälsta?

6. Vi är alla orena (nedsmutsade) människor, våra så kallade rättfärdiga handlingar är som en nedsmutsad klädnad (använd dambinda), och vi vissnar alla som löv, våra synder för oss bort som vinden. [Den hebreiska frasen som används här är beged ida, vilket ordagrant översatt är ”tyg/klädnad menstruation”. Bibeln liknar alltså våra egna rättfärdiga handlingar med en använd dambinda – så illa är det med vår egen rättfärdighet. Denna osmakliga liknelse visar hur detta verkligen inte är någonting vi ska skryta med inför Gud.]

7. Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn, eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig. Du har dolt ditt ansikte från oss, och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

8. Och ändå, Herre (Jahve), [trots vår synd, se vers 6-7] är du [ju] vår Fader. Vi är leran och du är vår krukmakare, vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand. [Jes 29:16; 45:9; Jer 18:2-6]

9. Var inte gränslöst arg Herre, kom inte ihåg vår synd för evigt. Se noga på oss, vi ber dig, vi är alla ditt folk.

10. Din heliga stad har blivit en vildmark, Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit en vildmark, Jerusalem en ödemark.

11. Vårt heliga och vårt underbara hus [tempel], där våra fäder prisade dig, har brunnit med eld och alla våra glädjefyllda ting har blivit förspillda.

12. Ska du avstå dig själv (svika dina egna principer) för dessa ting Herre (Jahve)? Ska du tiga stilla och plåga oss ännu mer?